FRA-debatten blottar ett kulturskifte

När välfärdsstaterna växte under efterkrigstiden för att nå sin topp någon gång på 70-talet handlade politik till stor del om omfördelning av samhällets resurser. Det var enkelt att ringa in samhället och nationalstaten i samma cirkel. Det fanns ett tydligt “oss” och “de andra” – “inte oss”.

Världen utanför.

Sedan dess har globaliseringen och teknikutvecklingen fortsatt i ett rasande tempo. På 80-talet förundrades vi över satellit-TV samtidigt som Sovjetunionen kollapsade och murar föll, såväl fysiska som mentala.

Världen blev öppnare, information flödade över gränserna. Den där tydliga skiljelinjen mellan samhälle (community) och nationalstat blev inte längre så tydlig. Unga (även vissa inte-så-unga såklart) spenderar en allt större del av sina liv online. Vår krets av nära vänner kan vara utspridd över jordklotet. Världen utanför har blivit en del av vår vardag. En del av oss.

Denna utveckling kommer att fortsätta. Skiftet är stort och svårt att sammanfatta men handlar om en övergång från atomer till bitar, från hierarkier till relationer, från stater till nätverk, från informationsmonopol till transparens.

Det är därför FRA-debatten utvecklats som den har. Det är inte en enkel fråga om rätt eller fel. Vad man anser beror helt på om man tagit till sig kulturskiftet som pågår eller ej.

Det är inte heller det enda skiftet som skett. Condoleezza Rice sammanfattar ett annat skifte så här:

Since its creation more than 350 years ago, the modern state system has always rested on the concept of sovereignty. It was assumed that states were the primary international actors and that every state was able and willing to address the threats emerging from its territory. Today, however, we have seen that these assumptions no longer hold, and as a result the greatest threats to our security are defined more by the dynamics within weak and failing states than by the borders between strong and aggressive ones.

Adderar man alla dessa skiften hamnar man i en helt ny värld som inte går att jämföra med nationalstaternas kalla krigsmiljö eller andra världskrigets territoriekrig. Vi saknar referensramar för att avgöra vad som är rätt eller fel i denna nya värld. Är det verkligen OK för en nationalstat att avlyssna hela sin befolkning? Var går gränsen mellan försvar och polisiär verksamhet? Vad du anser om svaren beror helt på vilka skiften du tagit till dig.

Därför döljer FRA-frågan något långt mycket större än att några internetanarkister vill kunna ladda hem piratkopierat material utan att synas. Det är en fråga om vilken sorts värld vi vill leva i. Vad som är statens roll och individens rättighet i en tid av globalisering och informationssamhälle.

Uppenbarligen delar landets ledning inte på långa vägar stora delar av befolkningens syn på vad som är svaret på denna grundläggande fråga. Därför kommer FRA-frågan finnas kvar i debatten långt mycket längre än vad vår nuvarande regering önskar. Valet 2010 blir mycket intressant.

Att frågan sedan dessutom utvecklades till en mätning av personvalets funktion i en tid av bloggar och trovärdighetskapital gör den såklart bara än mer intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

1 thought on “FRA-debatten blottar ett kulturskifte

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.