Veckans skifte: Det flytande begreppet demokrati

Igår sköljde FRA-vågen ånyo över oss. Det är inte utan att man blir påmind om att det finns skäl att fundera över vår demokrati. FRA-frågan tjänar väl som exempel för att motivera både personvalsystem och författningsdomstol, men skall reformerna stanna där? Och, kanske är det än intressantare vad finns det för möjligheter imorgon?

När jag arbetade med att designa och utveckla en brandvägg med möjligheter att delegera ansvarsområden mellan administratörsgrupper (RBAC), så kom jag att tänka på konceptet delegerande demokrati. En sådan självklar tanke måste ju ha utforskats tänkte jag och lämnade det hela där hän.

För ett par år sedan googlade jag mig runt på nätet efter något liknande och dök då mycket riktigt på konceptet, som verkar vara ett typiskt exempel på en avkomma från ett paradigmatiskt system, det vill säga Internet och dess teknik.

Det “officiella” namnet verkar vara flytande demokrati. Jag kommer att redogöra för min smak av det flytande som ännu inte kontaminerats av kloka insikter från andra. (Det visar sig visst att Sverige har varit framstående inom flytande demokrati, genom demoex och Mikael Nordfors. Denna post kanske är skåpmat för många, men i så fall, känn er påminda!)

Flytande demokrati kan beskrivas på två sätt beroende på publikens preferenser. Antingen är det, en representativ demokrati som kan undvika att medborgarna vaknar upp och det är 1984,
eller så är det, en direkt demokrati där man löst problemen kring skalbarhet och medborgarnas ignorans.

Kärnan i de två tilltalande beskrivningarna är delegerandet. Varje person i valmanskåren har en röst, och om man väljer att delta i den demokratiska processen har man två alternativ:
1. Man kan när som helst (och inte blott vart fjärde år) delegera sin röst till sin representant—medborgare eller grupp.
2. Man kan direkt rösta i varje votering.
(Vidare finns egentligen inget som hindrar att man kategoriserar besluten och delegerar beslutsrätten inom olika kategorier till olika personer, även om kategoriseringen i sig i så fall skulle vara problematisk.)

En medborgare är just vad det låter som. Det betyder att en medborgare inte behöver kandidera för att vara möjlig att delegera till. Medborgare kan dock välja att kandidera och i fall de gör det kommer alla kandidatens beslut att bli offentliga redan innan voteringen är slutförd. Det betyder att de som delegerat till kandidaten har en chans att ta avstånd från kandidaten i en enskild voteringen. All delegering kommer att vara hemlig och ingen medborgare kommer veta om hur många som han eller hon förfogar över.

En grupp är en samling av individer, tänk t ex parti, som gemensamt kommer fram till en linje som skall följas. Modellen behöver egentligen inte grupper, men de kan kanske rättfärdigas som ett stabilare alternativ till att delegera till enskilda medborgare. Vilket kanske kan attrahera de som inte avser uppdatera sin delegering ofta.

Precis som i dag så är en outnyttjad röst ett delegerande av makten till de som faktiskt utnyttjat sin rösträtt. I det flytande demokratiska systemet så kan en outnyttjad röst beskrivas som en delegation av sin rösträtt till en grupp som innehåller hela befolkningen.

Detta betyder t ex att jag kunde delegera min röst till Fredrick Federley, precis som jag gjort, men om han med gråten i halsen kommit på dåliga tankar så kan jag ta tillbaka min rösträtt och välja det jag tror på—eller rent av delegera min röst till någon annan. En av de mest intressanta aspekterna är att person A i brist på intresse och tid kan delegera till någon som A verkligen litar på, den kloka kollegan på andra sidan fikabordet, mamma eller kanske grannen som alltid är så trevlig och idérik. Kollegan, mamma eller grannen, låt han eller hon kallas B, behöver inte själva ta ställning i varje votering. B kan i sin tur delegera sin, As, och eventuella andra röster, till någon som B litar på, säg C, och så vidare. Detta betyder att C har minst tre röster, nämligen As, Bs och sin egen i varje votering, men inför varje votering kan B ta sina två röster och antingen rösta själv eller delegera åt någon annan. Och även A kan avvika.

Modellen bildar alltså en skog av delegationsträd där alla träd slutar i att en medborgare eller grupp deltar i voteringen med kraft av antalet noder i trädet. Snyggt!

En modell som är inkluderande, deliberativ och som bör stävja public choice tendenser och aldrig göra den enskilda medborgaren helt maktlös. Kan det vara nått?

10 thoughts on “Veckans skifte: Det flytande begreppet demokrati

  • Kort svar: Ja 🙂

    Längre svar: Det vore bra att få ett namn alla kan vare överens om på detta, såvitt jag kan se är det i det närmaste identiskt med “direktdemokrati med delegering” som jag vet flera (bl.a jag själv) som muttrat om i många år. Ett kortare och mer slagkraftigt namn vore nog lämpligt, men att kalla det “flytande” vet jag inte …

  • Jag tror att en beskrivning som visar på likheten med representativ demokrati egentligen är att föredra. Om man inte skall göra revolution eller bygga ett nytt samhälle eller så.
    Dessutom kan grupp-konceptet tjäna som länk mellan det representativa parti tänkandet och ett mer direkt- och individcentrerat tänkande.

    Jag tycker att “flytande demokrati” fungerar rätt bra. Jag kan se läraren i SO på valfri högstadieskola visa hur det fungerar med en snygg raytrace:ad animation.

    Ni får muttra högre! Jag hade helt missat detta—å andra sidan var jag inte riktigt intresserad när e-demokrati vågen slog över Sverige som starkast.

  • Jag gillar tanken med flytande demokrati, den har många likheter med demarki (man slumpar ut vem som ska sitta i riksdagen), t.ex. att partier nu verkligen blir organisationer för gemensamma åsikter och inte enbart maktapparater.

    En intressant aspekt är rösthemligheten. Om vi bibehåller den innebär det att även riksdagsbeslut kommer att vara anonyma. Det gör också att i teorin kan representanter för en grupp väljare “lura” sina väljare genom att rösta tvärtemot vad de sagt. Detta är dock inte värre än vad partier gör idag. Men man kan fundera på hur mycket insyn man kan kräva längs med sin delegationskedja (detta kan mycket väl vara en feature som vissa politiskt aktiva personer använder: delegera till mig så får du fullständig läsaccess till all min politiska verksamhet).

    Man kan också fundera över insyn mellan kedjorna. Hur offentligt bör det vara att A delegerar till B? Rent intuitivt vill man nog hålla det hela anonymt för utomstående, så att bara folk längs en kedja kan se vart deras röster tar vägen. Om alla delegationerna lagras i en databas kan man skydda det hela kryptografiskt, bortsett från attacker i form av att jag först delegerar till A, sen till B, C, D, … osv för att kartlägga nätverket. Hmm, det gör att det kanske är värt att antingen hålla resten av kedjan anonym eller skapa en kostnad för att byta delegering på massiv skala.

    Massor med intressanta frågor.

  • Två problem:

    1. Det blir som jag ser det omöjligt att deala med andra (jag röstar som du vill i den här frågan om du röstar som jag vill i den där). Omöjligt att snacka ihop sig till ett hållbart regeringsalternativ. Jag antar att det betyder att modellen förutsätter att regeringen tas bort ur ekvationen. Vem får i så fall den exekutiva makten? Endast tjänstemän? Det lär innebära en radikalt starkare byråkrati. Inte nödvändigtvis dåligt i och för sig.

    2. Om allt ska vara så hemligt och anonymt, hur kontrollerar man att det går rätt till? Hur upptäcker man om rösterna på grund av buggar eller fusk i programvaran går till fel person? Problemet elimineras inte, åtminstone inte helt, av mildrandet av anonymitet som Anders Sandberg talar om.

  • Svar till Anders:
    Problemet med rösthemligheten tänker jag mig att man kan lösa genom att ha två olika typer av medborgare. Kandiderande medborgare och icke-kandiderande medborgare.
    Kandiderande medborgare är något man registrerar sig som, vilket inte utesluter att man faktiskt kandiderar även som icke-registrerad.

    Man kan alltid se hur en kandiderande medborgare delegerat och/eller voterat och aldrig hur en icke-kandiderande medborgare använt sin rösträtt.
    Detta betyder att de kommer vara beslut som är delvis anonyma.

    Jag ser egentligen inte att det är ett problem att det finns en möjlighet att man inte ser hela delegationskedjan, ty tanken är ju att man litar på den person man delegerar till—och således är hur han förvaltar rösten enbart intressant i vilket utslag det giver.
    Om man vore så intresserad att man vill inspektera hela delegationskedjan kanske man egentligen borde votera själv, eller delegera mer finmaskigt?

    En annan intressant idé, som jag nämnt tidigare, är att låta de som är registrerade som kandidater rösta innan röstningen stänger för övriga, så att de som delegerat till en kandidat kan få en chans att rösta själv.
    Således kan enbart de som delegerar till icke-kandidater bli “lurade”.

    Svar till ctail:
    1. Som du noterar kanske det inte behöver vara negativt att ha byråkrater som exekutiva. I vart fall inte om det råder en pluralism bland statsbildningar, så att det finns en sund institutionell konkurrens mellan byråkraternas apparater.

    2. Detta är klart ett problem, men det är lika mycket ett problem i fallet med representativ demokrati. Man behöver helt enkelt övervakare, som får göra stickprover och på andra sätt verifiera.
    Programvara kan ju prövas för logisk-sundhet och man kan verifiera många processer, således tror jag att känslan av att man lämnar makten i teknikens händer är mer psykologisk än reell.

  • Vad du föreslår är nästan på pricken vad vi i Direktdemokraterna strävar efter. Jag vet inte om du hört talas om oss (troligtvis inte) men eftersom dina idéer är så lika våra så kanske du kan vara intresserad av att studera oss lite närmare. Vem vet, du kanske till och med vill bli medlem. Vår hemsida/demokratisystem finns på http://www.direktdemokraterna.se.

Leave a Reply to Anders Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.