Jag inspirerades av också av denna debatt att räkna lite på de mera extrema postmänskliga möjligheterna, mest för att se hur kompakta de kunde bli: http://www.aleph.se/andart/archives/2009/03/a_really_green_and_sustainable_humanity.html. Det är dock en bra bit dit.

rent generellt måste jag säga att den här bloggen är väldigt bra. Känns skönt att ni gör det ni gör. Behövs fler människor som verkligen tänker över saker.

På vilket sätt är det entydigt? När jag då och då kollat upp artiklar av kända miljönamn som hävdar att den hållbara nivån för människor är X miljarder eller miljoner visar det sig att siffrorna i bästa fall är gissningar baserade på ytterst förenklade modeller (typ att jämföra energikonsumption) och ofta bara gripna ur luften.

Dessutom finns det ett bakomliggande antagande, nämligen hur jorden ”måste” se ut och fungera. Om man är villig att helt glömma biologisk mångfald och stenhårt satsa på ekologisk hållbarhet *för människor* så kan jorden försörja en mycket stor population (se Blish & Knights sf roman A Torrent of Faces för en skiss) – men med största säkerhet tycker nästan ingen att detta vore önskvärt. Vissa har visioner av naturen som vildmark, andra som välskötta traditionalla kulturlandskap – eller högteknologiska hybrider som maximerar mångfald och produktivitet men inte liknar det förflutna. Alla dessa visioner av naturen (och deras spegelbilder i synen på människan) ger olika svar på frågan om hur många människor man kan ha på jorden. Det de flesta missar är att specificera just vilken natur man vill ha, och att ta debatten om huruvida just denna natur är den vi alla borde satsa på.

Oavsett vilken natur och människosyn man har så har man dock en miljöfråga.

Men i nuläget har vi ett falskt konsensus baserat på antagandet att ”alla” (dvs mest medelklassen i utvecklade länder) vill tillbaka till ett romantiskt småskaligt jordbrukssamhälle förlagt i neoglaciala holocen-biomer. Just detta falska konsensus hindrar oss från att diskutera många möjligheter och gör miljödiskursen onödigt tunn.

Angående åsikten att vi kan vara 5 miljarder människor så är min uppfattning att det kan vi inte alls det, exemplet med teknologisk utveckling av jordbruket ignorerar det faktum att vi idag har ett fåtal grödor som står för 70% av livsmedlen och att det för med sig ytterligare utarming av djurarterna.

Inom varje aspekt av biosfären, det må vara luft, land eller hav, växter eller djur så är det entydigt så att planeten inte orkar dra runt 5 miljarder människor.

Ja, det där hör man ibland, ofta inlindat mellan raderna. Det finns dock ett bra recept mot det, en medicin som precis alla dessutom är beredd att svälja, och vi här i sverige har gladeligen tagit medicinen och visat hur ruskigt effektiv den är. Medicinen heter utbildning och hög levnadsstandard. Hade inte sverige haft den invandring vi haft de senaste 40-åren så hade vi haft en starkt negativ befolkningsutveckling och vi had inte varit många idag. Egentligen helt i linje med din bloggning Erik.

Men vilka är det som klagat på överbefolkning under decennier? Jo det är samma intressen som idag blivit de som tjänar mest på att backa upp global konvertering av spannmålsproduktion i syfte att användas som fordonsbränsle. Samma uppsättning karatärer som gett världen Irak-kriget, det globala vapenskramlet om olja, som gett oss patenterade genmodifierade utsäden och nu även utsäden som inte kan reproducera sig naturligt, det är dessa som under decennier klagat om världens överbefolkning. Detta ensamt borde stämma till eftertanke.

jag skrev det innan. För många är det en rent symbolisk handling. Det hade inte fungerat lika bra att tända alla lampor och blinka med dem direkt. Och jag tror inte att många som går med på detta har en motsatt agenda än er – nämligen att bespara miljön genom att slösa energi. Det är vad ni tolkar ini handlingen genom att ta det för bokstavligt. Ett vanligt argumentationsgrepp är att måla upp en mörkare bild av de som inte tycker precis som en själv.

Hur får du in socialismen i det hela?

Men min poäng var iaf. att den här frågan är väldigt infekterad. Att försöka få en poäng igenom att försöka vinkla in någon moralisk stöttepelare till dina argument är lönlöst. Att använda skuldkänslor som ett verktyg till att få rätt i miljöfrågan är helt fel väg att gå. Eftersom de flesta rikare länder(återigen nu gör jag det enkelt för mig)historiskt sätt gjort mer för att försämra fattigare länders situation än tvärtom.

Och jag gillar din idé om att hela rangordningen av i-land till u-land är inskränkt. Det var klantigt av mig att skriva så. Jag gillar att göra det enkelt för mig.

Nordkorea saknar belysningen som grannländerna har därför att Nordkorea genom sitt ekonomiska system inte kan producera elektricitet. Därför så borde det svenska samhället tänka på hur natthimlen blir upplyst på ett mer effektivt och miljövänlig sätt, inte hur stadsbelysningen ska släckas ned. Det är slacktivism. Varför släcktes inte elektriciteten på sjukhusen som ju konsumerar så mycket? Utan grunderna i produktion så kan inte andra värden förverkligas, det hade Lenin rätt i. Sedan hade Lenin fel om hur och vad det skulle åtstadkomma.

Världen går inte att dela in i i-länder och u-länder längre. Det är ett spektrum av utvecklingsgrader, där det är stor skillnad mellan Brasilien och Malawi.

Protektionism i handeln är ett problem som särskilt slår mot fattigare länder. Tråkigt nog är det snarast många länder i hela världen som har en sluten politik för handel och arbetskraften.

Läkemedel kompliceras genom att frågan om patent blandas ihop med biståndsfrågor, och att säkerhetsfrågor spelar roll i sammanhanget.

http://www.eudoxa.se/content/archives/2009/03/fattiga_behaver_1.html