Ang Surrealism: I redigeringen blir vi ärligare

Simon Winter gör i veckans skifte en träffsäker beskrivning av bildens förändrade förutsättningar, villkor och roll i ett allt mer redigerbart informationssamhälle. Winter menar att ett kontrakt mellan åskådare och fotograf är på väg att luckras upp när redigering och alterering av journalistiskt bildmaterial för oss allt längre ifrån någon ursprunglig sanning.

Det korta, och troligtvis alltför realitsitska svaret på denna förändring är en utvecklad form av brasklappar – jmfr med “bilden är ett montage”. Detta är dock bara en adhoc-lösning som inte bekymrar sig nämnvärt om den bakomliggande förändringen.

Det längre resonemanget tar sin början i det kontrakt Winter fastslår mellan bildskapare och åskådare. Det är lätt att i ett sådant här resonemang utgå ifrån vad bilden ursprungligen föreställde, och ta denna information för sann. Men är ett fotografi av en krigshärjad by alltid en sann återgivelse – och i sådana fall av vad? Återger den i en skala 1:1 känslan av att befinna sig i byn? Nej. En bild säger mer än tusen ord, men den förmedlar inte en portabel och fullskalig verklighet.

Man skulle kunna argumentera för att en fotograf som varit på plats i vår tilltänkta krigshärjade by och tagit ett kort faktiskt adderar realism till bilden genom att redigera bilden för att motsvara upplevelsen vid forografiögonblicket. Vad som framträder ur detta exempel är, förhoppningsvis, en mer komplex bild av relationen mellan medium och meddelande.

Kommunikationsteoretikern Marshall McLuhan tar sig i Understandning Media an att förklara sina odödliga ord: The Medium is the message

In a culture like ours, long accustomed to splitting and dividing all things as means of control, it is sometimes a bit of a shock to be reminded that, in operational and practical fact, the medium is the message. Tis is mereley to say that the personal and social consequences of any medium – that is, of any extension of ourselves – result from the new scale that is introduced into our affair by each extension of ourselves, or by any new technology.

McLuhan reducerar helt kort alla medium till förlängningar av naturlig kommunikation mellan människor. Han menar (förenklat) på så vis att de konsekvenser som nämnda medier får egentligen är konsekvenser av den ursprungliga kommunikationen.

I enlighet med McLuhans resonemang skulle alltså utvecklingen från ett “rent” fotografi till en redigerad bild vara utvecklingen av ytterligare och mer avancerade förälängningar av den information vi vill kommunicera med bilden. Utvecklingen för oss alltså närmare den tänkta kommunikationen.

Det går alltså i någon mening inte att tala om en sann bild, men det blir å andra sidan desto intressantare att fråga sig om det finns en entydigt sann intention bakom varje bild? Är det inte redan idag så att fotografer med omsorg väljer vinklar, objektiv och mer eller mindre planerade motiv för att förstärka vissa intryck? Om intentionen är att förmedla en ren känslomässig upplevelse skulle den säkerligen kunna kallas nobel. Om det å andra sidan är en intention ämnad att sälja lösnummer skulle den strax beskrivas som oärlig och kanske tillochmed vulgär.

Så vad kan vi egentligen hoppas på?

Det bästa långsiktiga utfall man kan hoppas på, är att vi får ett ärligare förhållande till information, samtidigt som vi får fler och bredare informationsflöden. Läsare och åskådare vet med sig att den information de får är allt annat än objektiv, och att känslan de får av att ta till sig informationen inte alls kan, eller ens behöver, förväntas motsvara känslan de upplevt om de själva varit på plats och upplevt händelser och skeenden i första person.

Egentligen blir relationen mellan sändare och mottagare bara ärligare i skenet av en tillverknings- och redigeringsprocess som är allmänt känd och som förtar alla illusioner om objektivitet. Den objektiva bilden kan inte längre förväntas finnas i varje enskilt inlägg. Den måste varje informationskonsument söka genom att väga olika perspektiv mot varandra.

Det troligaste kortsiktiga utfallet av hela denna utveckling, är det korta svar som gavs i inledningen till den här texten – ytterligare brasklappar.

2 thoughts on “Ang Surrealism: I redigeringen blir vi ärligare

  • Med risk för att snart framstå som er mest irriterande läsare: är det inte helt tvärtom så att det McLuhan säger är att de effekter som nya medier får _inte_ är konsekvenser av den ursprungliga eller “naturliga” kommunikation som utförs med dem, utan istället styrs av mediets egna inneboende egenskaper – vilken information vi vill kommunicera spelar väl faktiskt inte någon roll alls för honom i långa loppet?

    Läser bloggen med intresse! =)

  • Jonas: Kul att du gillar bloggen, jag uppskatter alla kommentarer och inlägg mycket! Jag har vänt och vridit på McLuhan lite, i anknytning till precis samma funderingar som du presenterar här. Som jag ser det så kan man läsa hans legendariska strof på ett av två sätt:

    1) “Mediet ÄR meddelandet”, vilket antyder att mediet i sig bär ett inneboende meddelande skiljt från det vi kommunicerar via mediet. Denna version stödjer din tolkning.

    2) “Mediet är ingenting annat än meddelandet”. I den här versionen läses innebörden som att mediet självt saknar mening eller meddelande, och enbart är en förlängning av avsändaren. I så fall är konsekvenserna av mediet desamma som konsekvenserna av meddelandet som sänds via det (med ev. öppning för förstärkning eller försvagning av någon inneboende faktor?).

    Den andra versionen fascinerar mig, och så som jag läser resterande utveckling av resonemanget tror jag att den ger mer rättvisa åt vad McLuhan faktiskt försöker kommunicera. Han talar ju om nya medium som förändringar av tröskelvärden snarare än revolutioner.

    (Man kan notera att McLuhan tituleras komunikationsteoretiker, och det är inte utan att man förstår varför när man tar sig an hans förvånansvärt kryptiska text).

    Bilden är dock långt ifrån enkel, och för att bara riva upp en del av mitt eget fundament i posten ovan kan jag lyfta in Langdon Winners text “Do artifacts have politics?”. Jag ska fundera mer på detta och försöka återkomma i ämnet!

    ::J

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.