Ang. Pengar: Två diskretiseringar och jakten på ett lagom

Pengarnas framtid är ointressant. Vad som är intressant är vad pengarna fyller för funktion, och hur behovet för den funktionen ser ut i framtiden.

Så vad är pengarnas funktion? Vi prövar oss på en förhållandevis grovkornig beskrivning. Pengar är en diskretisering, ett sätt för oss att enas om en gemensam enhet med vilken vi kan konkretisera våra olika preferenser och ställa dem i relation till varandra. Pengar översätter mitt gillande till ditt gillande och tillbaka igen. Pengar är också en diskretisering i form av valutor och valutaområden, som avgränsar och särskiljer större trender inom avgränsade populationer från varandra och ställer dem i relation till varandra. Vi har alltså två diskretiseringar:

  • Diskretisering av relativa preferenser mellan aktörer
  • Diskretisering av populationer av handlande aktörer med preferenser

På en lokal, isolerad och helt fysisk marknad är pengar den optimala lösningen för att möjliggöra och effektivisera byteshandel i flera led och med flera aktörer. På en global marknad blir det en smula knepigare, inte minst eftersom det uppstår en relation mellan flera lokala valutor, men pengarna fyller fortfarande sin funktion. Men vad händer när Nätet sänker de trösklar som tid och rum hittills utgjort, upphäver den fysiska knappheten och därmed påverkar randvillkoren på ansenliga delar av den underliggande byteshandeln?

En diskretisering är bara god i förhållande till det system inom vilken den uppstår. Om systemvillkoren förändras är det mycket möjligt att diskretiseringen påverkas, eller till och med blir otillräcklig. I pengarnas fall blir skillnader mellan valutor en störningssignal i en internationell kommunikation där det enda viktiga är vad man har tillgång till i detta nu. Frågan är om störningen är tillräcklig för att det ska uppstå incitament att hitta en annan lösning, och vad denna lösning i sådana fall skulle vara.

Det omedelbara svaret på den frågan är att det antagligen är enklare att förbigå störningen en gång för alla genom modifikationer i mediet än att konstruera en ny valutainstans. Däremot kommer troligtvis många informationsflöden i framtiden utväxlas genom kontinuerlig flödeshandel. Samtidigt kommer pengar fortfarande spela en central roll i våra lokalglobala vardagliga liv, helt enkelt därför att deras funktion där är mer eller mindre ostörd. Den första diskretiseringen tycks alltså mer eller mindre oberörd.

Men det betyder inte att ingenting har förändrats.

Ett globaliserat informationssamhälle öppnar upp för att ifrågasätta den andra diskretiseringen, implementeringen av valutaområden. Det är intuitivt uppenbart att valutaområden inte motsvarar någon explicit avgränsning i preferenser och värderingar inom populationerna som bevistar dem. Valutaområden har historiskt närmast förknippats med nationalstater, men så måste det inte nödvändigtvis fortsätta vara (Och upphör den kopplingen följer en rad fundamentala förändringar av politiska styrmedel och det politiska maktlandskapet).

Med en kontinuerlig och omedelbar global kommunikation och möjligheten att transportera varor och tjänster friktionsfritt (mer friktionsfritt än någonsin förut i varje fall) över hela världen blir det möjligt – och intressant – att fråga sig vad den optimala storleken för ett valutaområde egentligen är. I Sverige har vi hetskt debatterat Eurons och Kronans vara och icke vara, men varför skulle vi inskränka oss till enbart dessa två storlekar på områden?

I den ena extremänden har vi den globala, eller intergalaktiska, valutan. Den lösningen är troligen varken särskilt effektiv eller åtråvärd, men den skulle onekligen öppna upp för en ny och rätt bisarr tolkning av Marx planekonomi.

I den andra änden har vi privata valutor. den troligaste konsekvensen av privata valutor vore en migränpandemi orsakad av att varje individ talar sitt eget, eller en liten skaras, ekonomiska språk men inte intuitivt eller enkelt kan förstå andra. Privata valutor skulle bättre avspegla en individs eller liten grupps värdering av sin omgivning, men så mycket mer än så skulle de nog inte åstadkomma i förbättringsväg.

Den optimala storleken på ett valutaområde kan alltså antas ligga någonstans mellan dessa två extremer, men var? Och måste ett valutaområde vara geografiskt sammanhängande?

4 thoughts on “Ang. Pengar: Två diskretiseringar och jakten på ett lagom

  • Joakim, tack för en intresant artikel. Några spontana reflektioner. Eftersom jag är nationalekonom och inte matematiker skapar ordet “diskretisering” mer undran än visshet om vad du menar. Menar du att pengar används för att diskretisera storheten ‘värde’ på samma sätt som metersystemet används för att diskretisera storheten ‘avstånd’? I så fall tror jag att jag förstår vad du menar; pengar som en mätenhet för värden. Då tror jag i.o.f.s. att du bör vara lite försiktig med att tala om ‘pengar’ eftersom de flesta associerar ‘pengar’ med betalningsmedel (fysiska eller inte). Om vi använder de engelska termerna talar du uppenbarligen om ‘unit of account’ och inte om ‘medium of exchange’. Det är en väsentlig skillnad; pengar som t.ex. sedlar och mynt, bank- kredit- och ICA-kort är inte vår ‘unit of account’, däremot är de denominerade i den. Det är bättre när du istället talar om valutor istället för pengar; valutor bör rimligen förstås som mätenheter för värden snarare än betalningsmedel och därför stämmer ditt resonemang bättre för valutor än för pengar.

    I en värld utan (coasianska) transaktionskostnader behövs ingen mätenhet för värde; om en allseende gud eller dator eller eller ett allseende nät känner alla preferenser och all tillgång och efterfrågan klarar vi oss med bilaterala relativpriser – numerären behövs inte. Jag håller alltså med dig i den frågan.

    Däremot förstår jag inte riktigt vad du ser för (marxistiskt) planekonomiskt i en världsvaluta? Är det planekonmiskt att ha en gemensam mätenehet för avstånd, energi eller massa också?

    Slutligen, man ska vara försiktig med att tolka dagens valutaområden som betingade av ekonomiska faktorer – de är resultatet av politik, inte ekonomisk effektivitet eller raionalitet. Valutaområdenas gränser sammanfaller ju undantagslöst med våldsmonopolens gränser, eller sammanslutnigar av våldsmonopol i t.ex. eurons fall. Tyvärr finns det ju inom nationalekonomin en hel del forskning om s.k. optimala valutaområden som försöker förklara nuvarande valutaområden ‘som om’ de hade varit betingade av ekonmiska skäl och mejslats fram i en evolutionär process – fast de i verkligeheten alltid varit politiskt betingade.

  • Tack för en upplysande och intressant kommentar Ingemar!

    Jag ska börja med att instämma fullständigt i din distinktion mellan ‘pengar’ och ‘unit of account’. Jag fiskade efter ‘pengar’ som ett kulturellt eller socialt begrepp för att beskriva interaktioner (transaktioner) mellan individer, men precis somd u påpekar så kan man gott substituera ordet ‘pengar’ och frigöra sig från associationen till fysiska objekt som sedlar och mynt.

    Angående världsvalutan så ser jag en skillnad mellan enheten för energi eller massa. En global valuta behöver administreras eftersom dess tillämplighet åtminstone delvis är beroende av människors preferenser. Energi är en klinisk enhet på ett helt annat vis. Administrationen av en världsvaluta öppnar i sin tur upp för idéen om den perfekta, globala planekonomin med styrda priser och löner. Till skillnad från tidigare planekonomier står däremot den globala valutan inte i konkurrens till någonting, och det betyder att den inte kan ställas i förhållande till eller utmanas av andra alternativ. Sammantaget tror jag att administrationens nödvändigheter och den uteblivna konkurrensen inte bara banar vägen för utan kräver en totalitär auktoritet.

    Ang valutaområdens optimala storlek har jag bara läst ytetterst lite av forskningen, och då i anknytning till spelteorin. Den ansats du nämner – att forskare försummar nationalstatens inverkan på valutaområden, men även andra yttre faktorer – kan bara ses som beklaglig!

    Som jag skriver i avslutningen så finns det all anledning att i globaliseringens och informationssamhällets tidevarv fråga sig varför man skulle anta att valutaområden ens skulle vara geografiskt sammanhängande. Kanske – även om det väcker en hel del tvivel – kunde de vara branschorienterade?

    ::J

  • Joakim
    Centrala administrationer är farliga, nästan oavsett vad de administrerar och även om de har de bästa intentioner; liten makt = små misstag, stor makt = stora misstag, all makt = katastrofala misstag. Dessutom finns ju risken att de med makten intehar de bästa intentioner.

    Men, behöver en världsvaluta administreras? Mätverktyget för värde är den frivilliga marknadstransaktionen, på samma sätt som en meterstock kan användas för att mäta avstånd. Med marknadstransktionen mäter vi i valutor, t.ex. kronor; med meterstocken mäter vi i… meter. Bestämningen av värdet av en valuta är alltså i högsta grad decentraliserat; resultatet av miljarder människors simultana men okoordinerade beslut. I den mån en central administration (t.ex. en centralbank) kommer in i bilden är det som en fokalpunkt – http://en.wikipedia.org/wiki/Schelling_point – för människors förväntningar om de andra människornas värdering (eller egentligen i sin tur förväntningar om andras föväntningar o.s.v.).

    I min värld är produktionen och utbudet av betalningsmedel helt avdramatiserat och frikopplad från bestämningen av värdeenheten. Ju billigare och bättre informationen om människors produktion och förbrukning blir, desto mer kommer betalningsmedlen ta karaktären av bokföringsnoteringar. Centralbankerna är avvecklade och deras övervakande funktioner har överförts till en duglig finansinspektion. Vi har en världsvaluta vars värde bestäms på marknaden, och likaledes en ränta som bestäms av utbud och efterfrågan på kapital (=köpkraft), utan manipulation av något som kallas centralbanker.

    Dock ser jag inte riktigt att vi rör oss mot min värld. Det finns en organisation – http://www.singleglobalcurrency.org/ – som argumenterar för en global valuta, men de verkar fast i föreställningen att det kräver en centralbank.

    Nåväl, det goda med pågående kris är att fundamentala frågor runt pengar, räntor, valutor och respektive regimer återkommit på dagordningen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.