Hur Intel gör för att bygga sina chip förstår jag inte riktigt vad det har med datorernas förmåga att göra.

Men ganska många saker är inte små. Det rör sig om bilar, stål, plaster och hus. Nästan de flesta saker som vi använder.

Dessa saker kan inte tillverkas i liten skala; det kommer att bli som det stora språnget, där alla skulle ha ett smältverk på bakgården. Produktionen av dessa saker är en jättegrej med slutna labb och monteringshallar och höga tryck och höga temperaturer. Det är ofta inte datakraften som är begränsande utan termodynamiken, och kunskapen om denna är stor och har varit det länge. Saker kan inte göras så hemskt mycket snabbare eller energieffektivare när man måste lyda termodynmikens lagar istället för Moore:s lag.

Jag tror också att det bygger på en överskattning av hur revolutionerande datorer egentligen är. De flesta företag som inte använder specifika program (för beräkning etc.) använder datorer som en avancerad skrivmaskin och räknemaskin, inte som en mirakelmaskin.

Illusionen om dataföretag som revolutionerande är väl också delvis felaktig. Ett företag som Intel eller Oracle fungerar ju ungefär på samma sätt som kemiföretag som BASF eller ABB, med industriell forskning i team och med tillhörande produktutveckling.

Själva produktionen sker ju också ungefär som för gamla industriföretag, med robotar och määnniskor i rum tätade för damm förvisso, men ungefär som allting annat. Att kapaciteten ökar hela tiden är ju revolutionerande, men vad ska det användas till?

Jag tror att vi snart kommer få se att datorer blir en del av industrihistorien, ungefär som bilar eller smältverk är: något som har varit mycket framgångsrikt, men som inte uppfyller det vi trodde från början, det vill säga saker som flygande bilar.

Andra råvaror dyker dock upp, något jag skrev en framtidstanke om för något år sedan:
http://www.framtidstanken.com/2006/02/06/2000-talets-ravaror/

Kevin Kelly skriver än klokare:
http://www.kk.org/thetechnium/archives/2008/01/better_than_fre.php

Det får mig också att tänka lite läskiga tankar kring den smutsigaste politiken av dem alla, geopolitik (politiken där mycket få kan röja sina intentioner). Om råvaror, naturtillgångar och energi får en ännu större betydelse, då kommer försöken att tillskansa sig dem att ta sig ännu grövre och smutsigare uttryck. Behoven att vilseleda opinioner ökar än mer, det motverkas visserligen av ett öppet nät, men utvecklingen pekar verkligen inte mot det idag. Tvärt om flörtar ju alla aningslöst med samma saker som Kina, NordKorea och Iran. Man kan ju hoppas att utvecklingen i Iran kan vara någon form av väckarklocka.