Framtidens kommunikation i fyra dimensioner

Jag är glad över att Joakim valde ett ämne för veckans skifte som ligger mig nära: framtidens telefoni. Jag är nämligen nyss hemkommen från Sweden Social Web Camp som tog plats ute på en ö i skärgården i Blekinge. Två sena nätter i tält gör att min bloggförmåga inte direkt är på topp denna söndag kväll: huvudkudden känns betydligt mer lockande än tangentbordet. (Campet var för övrigt helt fantastiskt bra, men mer om det någon annanstans.)

Nåja. Framtidens telefoni, var det, ja. Hur har den kapade tråden påverkat hur vi kommunicerar med varandra via telefonen?

Låt oss bredda frågan till hur vi kommunicerar i framtiden och analysera denna fråga ur inte mindre än fyra dimensioner.

Den första dimensionen är hur de minskade barriärerna för nåbarhet förändrar själva mediet. Det är ju så, att den trådburna telefoni som Joakim beskriver, inte är telefoni mellan två individer utan mellan två platser.

Man minns knappt hur det var men förr i tiden (för sisådär 10 år sedan) så ringde vi inte till personer utan till platser. Sedan hoppades man att personen man sökte befann sig på den plats man ringde till. Detta var det naturliga sättet att använda en telefon. Man ringde från en vägg till en annan.

Sedan dök mobiltelefonen upp och telefonin blev personlig. Platsen förlorade sin betydelse. Det var inte längre en vägg jag ringde till utan till en individ. Mobiltelefonen borde byta namn till den personliga telefonen (jmf: persondatorn) för det är precis vad den är.

Nästa fas är när kommunikationen blir så pass billig att man måste börja filtrera. Detta gör man genom att segmentera sin inkommande kommunikation i olika personas. Jag ingår som individ i olika sociala nätverk och jag vill som individ bli nådd på olika sätt beroende på vilken roll jag för närvarande befinner mig i. (Se denna slideshow som jag gjorde för drygt 3 år sedan om samma ämne.)

Så, den första dimensionen handlar om filtrering. Den andra dimensionen handlar om att vi nu har ett bredare utbud av kommunikationsmöjligheter än telefonin. Vi behöver inte använda rösten om vi inte vill. Vi kan välja teknologi (email, SMS, telefon, video, chat, Twitter etc.) baserat på dess emotionella bandbredd.

Vad är emotionell bandbredd? Jo, det är hur pass bra en viss teknologi är på att överföra känslouttryck. Vi människor är sociala varelser och läser automatiskt av andra människors ansiktsuttryck, röst, språk, kroppsrörelser, kläder osv. Men, det är inte alltid vi varken vill förmedla eller ta emot all denna information. Det är ofta socialt enklare att skicka ett email än att ringa ett telefonsamtal.

Det finns dock ytterligare en skillnad mellan ett email och ett telefonsamtal än den emotionella bandbredden och det är dimension nummer tre: realtid eller icke realtid. Realtidskommunikation sker direkt, lajv, här och nu. Ett telefonsamtal mellan två parter t.ex.. Ett postat brev eller ett email eller ett SMS är inte realtid (däremot skiljer det sig hur länge det är social accepterat att man väntar innan man svarar. Ett SMS bör man svara på inom 5 minuter, ett email kan man vänta en halv dag på att svara enligt den här undersökningen.)

Den fjärde dimensionen är om kommunikationen sker ett-till-ett eller ett-till-flera eller annan kombination däremellan.

Så, för att summera: vi har ett brett spektra av kommnikationsmöjligheter och detta går att dela upp i fyra dimensioner:

1. Filtrering, när vill jag kommunicera och med vem?
2. Emotionell bandbredd, hur intimt vill jag kommunicera?
3. Synkront/asynkront, realtid eller ej?
4. En-till-en, en-till-flera, mellan två individer eller flera?

Ritar man upp dessa fyra dimensioner i ett rutnät, och börjar fylla i varje ruta med lämplig teknologi så får man en bild av var kommunikationen står idag och vad som finns kvar att göra.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.