http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=3500000000000012&conference=10400000000000023&posting=19500000005921046

Arne Strand.

”Nationalism däremot brukar leda till krig.”

Brukar? Har det hänt så mycket som en enda gång?

Svensk kultur har element jag gillar (låg maktdistans, lågt osäkerhetsundvikande) och element jag ogillar (rädsla för konflikter och märkbara skillnader). Men det finns ju inga skäl att tro att dessa element är oskiljaktiga, lika lite som att röda stugor och sill måste kombineras. Återigen finns det inget i kulturens natur som verkar påbjuda att jag måste vara lojal mot den – att jag är skolad i den kanhända påverkar mig djupt, men det finns inget skäl att jag inte ska välja och vraka vilka element jag använder. Här misstänker jag att konservatismen kommer till en annan uppfattning, men även den konservative som tror att kulturer förkroppsligar implicit kunskap organiserad på ett organiskt sätt har svårt att hävda att kontingensen att vara född i en viss kultur innebär att man måste verka för just den (de brukar ju ofta hävda att vissa kulturer eller element är felaktiga, och då bör ju dess medlemmar lämna dem eller förändra dem).

Min relation till den ”svenska superorganismen”, det konglomerat av koordinerade mänskliga handlingar och resurser som historiskt motsvarar Sverige och dess samhälle är också skeptisk. Ja, jag ingår såklart i detta system. I den mån jag är moraliskt ansvarig för detta går kausaliteten ut från mig: jag anser mig inte moraliskt bunden av vad systemet gör (eller gjorde), det är upp till mig att välja hur jag handlar. Jag tänker inte be om ursäkt för slavhandeln på Saint-Barthélemy, men har en moralisk plikt att försöka hålla svensk invandrarpolitik human.

Nationalism/patriotism verkar vara en vilja att stärka sin relation till den kultur, stat eller samhälle som jag ovan skeptiskt shoppar från. Det kan säkert ge individuella och gruppvisa vinster för vissa, men som jag ser det är det lika viktigt att hålla möjligheten till skepticism, modifikation och byte öppen. Konkurrens är nyttigt. En modern nationalism inser detta och försöker göra sin kultur/stat/samhälle så lockande som möjligt.

Ordet patriotism använder man sällan i Sverige, vilket i sig visar min poäng: vi svenskar känner i allmänhet att vi inte har så mycket att vara stolta över.

Vi-och-dom-fientligheten hos SD utgår från en vi-och-dom-känsla som skapas av segregationen. Och det går att bryta den. Människor med helt olika bakgrund kan komma mycket närmare varann.

Segregationen bryts om man ändrar reglerna så varannan lägenhet får marknadshyra, slumpmässigt utspritt i varje hus. Folk med helt olika bakgrund och ekonomi blir då grannar vägg i vägg. Barnen växer upp tillsammans, och de vuxna möts på föräldramöten och i tvättstugan. Isoleringen mellan samhällsklasserna minskar dramatiskt.

Med det här systemet blir det lönsamt för hyresvärdarna att engagera sig och investera en hel del pengar för att göra varje bostadsområde så tryggt och lockande som möjligt. Ju mer attraktivt, desto högre hyra kan de ta ut i varannan lägenhet, de med marknadshyra. Det går inte snabbt, men allteftersom satsningarna gör områdena mer attraktiva blir det mer och mer kontakt över klassgränserna.

Läs gärna mer om det här i min blogg: kafpauzo.wordpress.com