Den normativa forskningskommunikationens utmaning

“Ingen forskning för forskningens skull”, manade Sören Holmberg på Quality of Government institutets korruptionskonferens idag. “Forskning ska vara normativ”, fortsatte han för att i nästa andetag förklara att “om man vill rädda liv ska man ha offentlig och inte privat vård”. Allt är i sin ordning, vore det inte för att konferensen riktade sig mot media, makthavare och lekmän. Brister i det kritiska tänkandet finner vi överallt. Stryker en forskare journalistsens uppfattningar medhårs utbrister hennes media oreflekterat: “forskning visar att …”. Men, hur stark var egentligen korrelationerna? Vad kan de egentligen säga om kausalitet? Vad hade man kontrollerat för? Var teorin för fenomenet troliggjord? Forskningspapperet som Holmberg talade om, Dying of Corruption, sammanfattar själv med följande mening:

“The finding that it is public and not private spending that has a positive effect on population health demands further investigations.”

När nationalekonomin började använda sig av matematik reserverade man sig explicit för de artificiella antaganden som krävdes. Reservationerna och kvalifikationerna blev sedermera underförstådda då den framgånsrika metodologin bred ut sig. För att vara en framgångsrik nationalekonom eller statsvetare måste man vara relevant. För att vara relevant måste man erbjuda det som efterfrågas. Politiker, media och näringslivet efterfrågar vatten till sina kvarnar eller åtminstone raka entydiga svar. Varje återintroduktion av reservationer gör forskaren mindre relevant.

Är detta den nödvändiga ordningen? Att hoppas på en kritisk mediakonsument är kanske att hoppas på förmycket, men vetenskaplig ödmjukhet skulle kunna premieras, negativa resultat skulle kunna anses lika naturliga som positiva i akademiskpublikation, och normativforskning skulle kunna skildras i ljuset av alternativa frågeställningar och med bakgrund av forskarnas övertygelser. Men hur får vi tillstånd detta och är det en sannolikt utveckling? Ämnar återkomma med vidare spekulationer.

Wrapping up: Innovation

Flera aspekter på innovation och dess förutsättningar har kommit upp under veckans skifte och jag gör här ett försök att knyta ihop säcken och fyller på med ytterligare några exempel. Innovation är ett brett och för många människor abstrakt begrepp. Sverige har en stark ingenjörskultur och det är lätt att sätta likhetstecken mellan innovation och ny teknik. Men i takt med informationssamhällets framväxt sker ett skifte där en allt större del av innovationerna finns i tjänster, processer, marknadsföring och organisation. Erik gjorde en lovvärd djupdykning i begreppet. Det räcker inte att komma på något nytt, innovation innebär att man tar det i bruk. Han tar även upp kopplingen till kreativitet men varnar för idégenerering som ett självändamål. Bättre då att fokusera på problemlösning. Vilket man ofta gör i öppen innovation där kunder och leverantörer är aktiva i innovationsprocessen.

För att gynna innovationer ser Skiftesbloggarna skattelättnader som ett medel. Johannas inlägg tar även upp avregleringar och avbyråkratisering. I Belgien har staten lanserat det så kallade Kafka-projektet där man uppmuntrar medborgare att rapportera in onödig byråkrati. Det är ett öppet sätt att arbeta med regelförenklingar och under 4 år har 200 lagar förenklats eller upphävts. För företagen har det inneburit att de administrativa kostnaderna minskat med 25 % och Belgien sägs vara ett land där det är lätt att starta företag.

Flera inspel, inte minst Joakims, tar upp vikten av tillgång till kunskap och forskningsresultat. Han pekar mot hybrider av monetära resp gåvo-ekonomier samt på det viktiga samspelet mellan akademi och näringsliv. Centrum för tjänsteforskning bedriver forskning om kunddriven tjänsteinnovation och har bl.a. ett projekt med Luftfartsverket.

Presentationen från universitetet i Ghent om tjänsteinnovation kanske gick en del läsare förbi eftersom jag inte gjorde någon beskrivning utan lät länken stå för sig själv. I den tar Prof Gemmel upp just komplexiteten i innovation och använder Singapore Airlines som exempel på ett företag som lyckas arbeta med innovation både strukturerat top-down och samtidigt behåller förmågan att fånga upp impulser bottom-up. Alexander lyfter i sitt inlägg bl.a. fram den sortens innovation som ligger inom kai-zen, arbete med ständiga förbättringar, något som varit en viktig framgångsfaktor för Toyota. Alexander påtalar vikten av att satsa brett och omnämner särskilt open source som ett område sprunget ur innovation och en plattform för innovation.

Jag vill här återknyta till TPB-diskussionen med att nämna en relativt färsk bok: Market Rebels – How Activists Make or Break Radical Innovations, Hayagreeva Rao (Princeton University Press). Boken tar upp hur gräsrotsrörelser sprider – eller bromsar – innovationer på marknaden och arbetar utifrån vad författaren benämner “hot causes” och “cold actions”. Ett företags framgång kan hänga på dess syn på dessa aktivistgrupper, som ibland ses som irrelevanta eller destruktiva.

Något som vi inte kommit in på under veckan är social innovation och socialt entreprenörsskap. Detta är dock områden som ökar i popularitet.

Waldemar förde vårt fokus tillbaka till innovation som en viktig motor för tillväxt och till nationen som spelare på den internationella arenan. Sverige ligger bra till i internationella jämförelser; i den senaste Global Innovation Index 2009 från INSEAD kommer Sverige på 3e plats. Waldemar belyser riskerna med regleringar och menar att det område där resurserna bör läggas för att främja innovation är i mixen av upphovsrätt, internationell handel och utbyte samt konkurrenslagstiftning.

Detta var ett försök att samla ihop spåren från den gångna skiftesveckan. Mycket har skrivits och det finns mer att säga, vi lär få anledning att återkomma till temat innovation. Obama-administrationen kommer med största sannolikhet att inom kort göra en satsning på innovation. Det blir intressant att se vilken form den tar och hur den tas emot.

Öppnare innovation

Visst pågår det ett skifte där innovation blir alltmer öppen. Procter & Gamble var tidigt ute. Inom Nestlé sker nu 40% av innovationerna i öppna relationer. Och visst skrivs det om att kundbehov måste driva innovation. Ewan Williams berättar här om hur Twitter utvecklats tack vare användarnas kreativitet.

Som delsvar på Jonas önskan om ökad tillgänglighet från akademin: Nyligen lanserades MIT Sloan Teaching Innovation Resources (MSTIR) där skolan – under Creative Commons licens – delar med sig av case studies, fördjupningar, videoföreläsningar inom områdena Sustainability, Industry Evolution och Global Entrepreneurship.

Visst gör det ont när dogmer brister

Forskning och forskningsstrukturer har kommit att bli en i allra högsta grad naturlig del av det civiliserade samhället, men hur ser egentligen forskningen på forskning? Sverige är ett urtmärkt exempel på en en semireglerad forskningsmarknad, vars hela existens bygger på tanken om nyproduktion och utveckling men vars struktur är så stel att den får cement att framstå som vispgrädde i kontrast. Är vi färdiga med struktureringen av forskningsområden?

Visst föds det nya detaljområden som en förgreningseffekt på de redan existerande disciplinerna, men hur mycket utrymme finns det för parallella utvecklingstrender och alternativa disciplinära utvecklingar? Finns det en fungerande korsbefruktning mellan olika ämnesområden idag, och hur ofta ställer sig gemene forskare dessa frågor? I många framstående svenska högskoleexamina betonas yrkesförberedande moment och tillämpningsfaktorer, vilket på intet sätt är negativt men ej heller en anledning att förringa eller förkasta det vetenskapliga förhållningssättet. Hur kommer det sig att så få civilekonomer har läst både Hayek och Marx? Varför är så få civilingenjörer ens en smula bevandrade i vetenskapsteori och eller kategoriseringsansatser så som Bohms analys av kreativitetsbegreppet eller Foucaults The Order of Things. I någon mån är en utbildning en assisterad, gemensam och kvalitetssäkrad resa genom en mängd böcker och de tankar idéer och koncept som dessa innehåller, men trots det tycks allt mindre komma att handla om idéer och allt mer om dogmer. Om så är fallet så fördömer utbildningen sig själv till stilltje när nya idéer och nytänkande inte längre uppmuntras. En av den högre utbildningens största dogmer, och tillika en vild lögn, kräver att nya idéer eller nya perspektiv på gamla idéer endast kan levereras av doktorander ( om ytterligare några år kan samma sak komma att gälla för doktorer). Vart för det forksningen, förutom in i en inbillad inflationstrappa.

Den tysta kunskap som Hayek berör i sin formulering av informationsproblemet, är minst lika relevant i utvecklingen av forskning och utbildning, där ny tyst kunskap om samhällsutvecklingen och teknisk utveckling ständigt behöver tillföras forskningen för att erbjuda nya perspektiv, liksom växande tyst kunskap i den befintliga forksningssfären också erbjuder utveckling. Det är dock bara den senare av dessa som vinner erkännande i den hierarki som till dags dato kommit att karakterisera forskningssektorn.

Forskning kräver inte bara betänkande och betraktande av studieobjektet, utan även av sig självt. Det finns all anledning att vara orolig över den självsäkerhet med vilken de flesta samhällen klänger sig fast vid de dogmer som försvarar den rådande strukturen, allra helst när dessa blir rådande inom den del av samhället som implicit förknippas med dynamik och utveckling.