Den “orättvisa” livsförlängningen


Innan det fanns mobiltelefoner ringde folk från telefonkiosker. Bild från 1973.

“Orättvist” är det farligaste ordet i svenska språket.

Varför? Jo, uppfattningen att alla ska ha det exakt lika bra, annars är det orättvist sätter effektivt stopp för all utveckling.

Tänk ett samtal mellan två personer från, säg 1993:

“Mobiltelefoner är så dyra, bara de rika har råd med dem.”
“Ja, det är orättvist att bara de med pengar ska få lov att kommunicera med varandra var och när som helst.”
“De borde FÖRBJUDAS!”

I år beräknas det säljas 1,82 miljarder mobiltelefoner världen över. Mobiltelefonen har blivit ett viktigt kommunikationsverktyg för de allra fattigaste.

Tur att det där samtalet från 1993 aldrig blev verklighet.

Men liknande argument går nu att läsa på den “liberala” tidningen Dagens Nyheters kultursidor. Hanna Fahl förfasar sig över att sökmotorjätten Google ger sig in i hälsobranschen (Calico) med det uttalade målet att förlänga människors liv.

Hanna vill inte att Google ska hjälpa människor leva längre. Det är orättvist att de första som har råd att köpa Calicos tjänster kommer att kunna (om de lyckas, ska tilläggas) leva ett hälsosamt liv längre än de som inte har råd.

Samtidigt rapporterar WHO att den förväntade medellivslängden globalt nu är 70 år. En fantastisk utveckling, möjliggjord av bl.a. teknisk utveckling som en gång bekostats av “de rika”.

Nej, Hanna Fahl borde snarare bekymra sig över varför det bara är Google som gör denna satsning och inte ännu fler företag med stora resurser.

Hon borde bekymra sig över lagar och regleringar inom sjuk- och hälsovård som sätter stopp för nya, innovativa uppstickare som kan utmana de stora, tröga jättarna.

Problemet är inte att Google med startupföretaget Calico vill “tackle aging and illness”. Problemet är att det inte finns 1000-tals andra startupföretag som gör det.

Det skall vara lätt att knarka, men inte att röka

Ett skifte i folkhälsopolitik jag uppfattade när jag besökte The International Harm Reduction Associations konferens i Barcelona var att hierarkin för att debattera skadereduktion för har förändrats- ordentligt.

Imorgon följer Nederländerna efter med att förbjuda rökning på allmän plats. Dock blir det inte förbjudet att röka marijuana på en coffee shop, bara man inte blandar i tobak.

Till viss del tror jag att det kan vara att de nederländska myndigheterna vill göra det svårare för coffee shops, men inte bara. Så mycket av policy är i dag globalt beslutad, att politiker allt oftare skapar lokala problem genom tillämpning som inte tar hänsyn till lokala förhållanden. Ett annat skäl är att lättare droger vinner i acceptans jämfört med tobak.

Man skulle kunna tro att det är lättare att diskutera legala droger som order proscar

ottar” target=”_blank”>alkohol och tobak, då dessas skadliga effekter drabbar långt fler än narkotika, men droger har vunnit större acceptans internationellt för att andra metoder än rena förbud måste till.

Varför? Kanske därför att många folkhälsoexperter och politiker sett det som lätt att sluta röka, vilket kanske inte kommer att vara fallet längre.

Man kan spekulera varför den här relativa liberaliseringen har skett. Min gissning är att vi ser att kopplingen till en mer accepterad problemställning i världssamfundet (HIV/AIDS-prevention), att organiseringen av intravenösa drogbrukare ger en trovärdig talesgrupp, och till viss del acceptans hos medelklassen av lättare droger nu börjar få ett genomslag.

Pingat på Intressant.se

zp8497586rq

Idéarbete för kundval i vården

Petra Orogvaniyova berättar om ett intressant idéarbete.

Den tjeckiska hälsoministern, Tomas Julinek, ser vikten av att utan en förändring av patientrollen kommer inte reformer att lyckas. Patienterna uppträder sällan som kunder, de är rädda för att ställa frågor, invända mot läkarens beslut och att efterfråga tjänster.

Därför hälsoministeriet utfärdat en elektronisk handbok som tipsar hur de kan agera i olika situationer, t.ex. när en läkare vägrar att undersöka dem. Patienterna påminns att ställa frågor om den behandling som de får, att be läkare att tvätta händerna, etc.

Pekpinneaktigt? Nja, det behövs ett mer aktivt kundskap i fråga om sjuk- och hälsovård och för det krävs också ett idéarbete för att förändra synen på relationen läkare och patient. Ett bidragande skäl till att gamla industriella system överlever i sjukvården är just att patienter inte har tillräckligt mycket av en kundattityd i sitt förhållande. Petra har rätt i att det nog svårt att helt få bort kunskapsassymetrin mellan läkare och patient, men ett bra första steg är att öka systemkunskapen.

Skiftesspaning: peak oil, nanorobotar, DNA-testning och datorätande myror

Lite gott och blandat från nyhetsskörden.

Peak oil? Nja. Oljeproduktionen slår nya rekord:

World Oil production figures from the Energy Information Administration (EIA) International Petroleum monthly for February 2008 reached a new high of 85.921 million barrels of oil per day. 36.881 million barrels of oil per day from OPEC in February. 74.657 million barrels of oil per day world oil production including lease condensate which is up from 74.431 millions barrels of oil per day in January, 2008.

Kur mot cancer? Nanorobotar i blodet som likt målsökande missiler söker upp cancertumörer kanske kan bli räddningen mot den fruktade sjukdomen:

That could lead to very early detection before the cancer even begins to spread, and ultimately these tiny vehicles — 3 million times smaller than an earthworm — may be able to deliver a lethal blow to the tumor.

På tal om små varelser som käkar saker: i Houston har man stora problem med myror som tar livet av datorer och andra elektroniska apparater:

Supposedly, crazy raspberry ants are fond of electronics.

Du har väl provat den senaste hälsoflugan, DNA-testning? Ta reda på vilka sjukdomar du har särskilda anlag för. Värt pengarna? Tja, priset är sjunkande så det kan vara värt att vänta något år. Då kan dessutom dagens relativt omogna tjänster ha vuxit till personaliserad medicinering.

Har du tid över i helgen kanske du kan prova spelet Foldit. Det går ut på att vika proteiner och kan hjälpa forskningen bygga nya proteiner som inte återfinns i naturen:

The game, called Foldit, is part of Baker’s vision for the future of protein engineering. His algorithms are good at the nitty-gritty of generating completely novel protein sequences for a particular purpose. But humans, who are better at seeing the big picture than computers are, could improve computer-designed proteins by playing the game.

Trevlig proteinvikar-helg!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Den rastlösa välfärdsmänniskan

Staffan Burenstam Linder var en på sin tid mycket uppmärksammad ekonom i offentligheten, kanske mer utomlands än i Sverige, som sedan skulle bli handelsminister, en av arkitekterna bakom moderaternas liberal omsvängning och rektor på Handelshögskolan. Det var hans bok The harried leasure class som vann honom mycket berömmelse 1970. Den svenska utgåvan Den rastlösa välfärdsmänniskan återutgavs nyligen.

Boken har kallats “ständigt aktuell”, och jag kan förstå det. Säger den oss något i dag?

Burenstam Linder observerar sin tids, den senindustriella kapitalismens skifte. Boken har sin samtids dystra ton, och är väl läsvärd bara för att pejla hur långt faktiskt liberala tänkare rört sig sedan det sena 60-talet.

Teknikens framsteg gör att vi får fler och fler prylar, men vi får inte mer tid att använda alla dessa nya prylar på. Wokpannan ligger oanvänd sedan tiden den var årets julklapp, det exklusiva schackbrädet spelas det aldrig ett parti på och alla de fina funktionerna på senaste mobiltelefonen blir inte använda.

Istället blir vi rastlösa och stressade, särskilt vissa högavlönade grupper med stora ansvarsområden. Det är alltid avslappningen, kontemplationen och det fria umgänget som får ta skada till förmån för konsumtionen då priset på tiden det tar att konsumera ökar.

En ökad konsumtion ger minskande ökningar av välbefinnandet, alltfler av våra behov blir tillfredsställda men våra möjligheter att avnjuta vad vi har minskar.

Känns det igen? Burenstam Linder var en av de första som tog upp de tankar som cirkulerade i samhället då. Burenstam Linder var liberal, och därför poängterade han att det är individen som måste bestämma över tidsanvändningen och att det därför behövdes färre ekonomiska restriktioner. Vi borde styra tiden, inte styras av den. Samtiden talade dock mer om att det skulle finnas ett konsumtionsmaximum, en punkt där nya investeringar inte gav avkastning och alla behov tillfredsställda. Ur det kom den rödgröna konsumtionskritiken, att det borde finnas en optimal konsumtionsnivå där vi borde lägga hela samhället. Mycket ofta sades denna konsumtionsnivå, ligga långt under samtidens.

Det tidstypiska visar sig när Burenstam Linder skrev boken var samhället inne i ett skifte, som han säkert kände av då han skrev boken vid Yale. Den högkapitalistiska industrins arbeten handlade om att göra mer av samma saker med de fasta rutiner som hörde därtill. Stabilitet och kontroll var möjliga. När dessa upplöstes under 70-talet av ökad globalisering och ett skifte till intensiv innovation- det började handla om att göra nya saker.

Redan David Riesman hade observerat tidigare i Den Ensamma massan att skiftet hade en sidoeffekt att många människor gärna visade upp i de skiftande strukturerna att fortfarande var viktiga genom att poängtera sin tidsbrist. Ständig nåbarhet var status, för då fanns det ju några som alltid behövde nå dig. Det som hänt sedan 60-talet är att fler människor och yrkesgrupper har kommit in i den situation som Burenstam Linder beskrev, och därför upplever samma stress.

Under 60-talet så vidgades horisonterna för vad det goda livet kunde vara. Nu fanns möjligheten att göra sin grej, istället för att bara leva för att arbeta. Därför är Burenstam Linders bok viktig att läsa som ett tidsdokument, och för att förstå grunderna för mycket av vår samtids debatt, men den väcker också frågor om hur mycket samhället och våra livsstilar har ändrats och diversifierats på snart 40 år. De frågorna pekar ut ett lika stort skifte i vår livsstil som Burenstam Linder gjorde då.

Valfrihet ger hälsa

En sak jag är stolt över, är att ha gett ut Bart Maddens bok Fler valmöjligheter ger bättre hälsa på svenska.

Det är en bok som beskriver ett spännande skifte inom medicinen. Madden beskriver hur vi i dag kan börja att överväga risker hos läkemedel på ett mer konstruktivt sätt. Dagens mycket stela godkännandeprocesser innebär problem för läkemedel att komma ut till patienterna, vi ser dock inte det lidande det innebär att inte få tillgång läkemedel lika tydligt som när någon drabbas av att ett skadligt läkemedel godkänts.

Därför har vi i dag en stel process som innebär “allt eller inget” modellen. Antingen får läkemedelsföretagen sitt medel godkänt, eller så är det bara att gå tillbaka till ruta ett och förlora pengar. Det ger en långt mer konservativ läkemedelsbransch än den skulle behöva vara. Jag och Bart skrev nyligen om några av fördelarna med en mer flexibel godkännandeprocess.

Vi är på väg in i en motsägelsefull situation, där de tekniska möjligheterna ökar i snabbare takt, men förmågan att implementera dem i den nuvarande sjukvården är konstant eller till och med avtagande. IT i vården och biotekniken har stora möjligheter att förbättra mångas livskvalitet, men strikt reglerade och stela sjukvårdssystem är långsamma med att ta till sig dem. Ibland beror det på att regelverket blir osäkert var innovationerna hör hemma, är till exempel vävnadsodling ett läkemedel, ett transplantat, ett verktyg eller något annat. Ibland är det regulatoriska problem (som i kritiken av pipeline ovan) eller organisatoriska som hur kedjan mellan diagnos och behandling för medicinsk 3D- visualisering, nätverkad e-hälsa och multidisciplinära läkarteam.

Några av dessa skiften beskrev jag, Anders Sandberg och Alexander Sanchez i rapporten Tekniken befriar kroppen som kan laddas ned från Health Consumer Powerhouse hemsida.

Hur vi förbereder oss för skiften gör stor skillnad. Kanske slår cyberkirurgin igenom, kanske får vi som patienter äganderätten till vår elektroniska journal, kanske blir vi fria att välja experimentella läkemedel som Bart Madden föreslår. Om skiftet har varit medvetet och har underbyggts, så antas förändringarna också bättre. Sedan spelar det förstås roll för oss som enskilda när vi får våra behandlingar. Det spelar inte så stor roll att få den botande behandlingen först om åtta år då den godkänts och implementerats, om man behöver den nu för att överleva.

10 saker som kan ge dig 1000-årigt liv

Futuristen Jack Uldrich bjuder på ett tankvärt mem om den accelererande utvecklingens framfart: tänk 10x, inte 10%.

I constantly remind them, however, that we are no longer living in an era of linear growth—a 10% improvement might have been sufficient to keep them competitive in the past, but it is no strategy if they desire to be in business in 10 years. To achieve that goal, they must be on the lookout for how 10X improvements will transform their business.

Han utvecklar sedan resonemanget i en bloggpost om radikal livsförlängning. Du kanske hoppas kunna leva 10% längre än dina föräldrar. Tänk om. Uldrich presenterar en lista på 10 saker som kan få sig att leva i 1000 år!

Listan innehåller bl.a. artificiella organ, kraftfullare datorer (vilka ger markant bättre redskap för forskning särskilt inom den moderna genetiken där mönsterigenkänning och simuleringar är viktiga), nanoteknologi och robotkirurgi (med betydligt bättre precision än vad en mänsklig kirurg kan uppnå).

Vad händer om något blir 10 gånger bättre? 10 gånger billigare? 10 gånger snabbare? Ett skifte sker. Genom att mentalt förbereda sig på skiftet blir chocken då det inträffar mindre.

Dags att börja planera din 1000-årsdag? Nja, kanske inte, men det är hög tid att ställa sig frågan hur samhället och människan förändras av den accelererande utvecklingen. Den här bloggen vill hjälpa dig formulera svaren.