E-förvaltning: hacka staten istället

Hacka staten? Det låter brottsligt?

Men, nej, jag syftar inte på några intrång i statsministerns hemdator. Ordet “hacka” använder jag i betydelsen “förändra” eller som en digital variant på “meka” (det där man gör med bilen). Det var precis vad projektet Rewired State gick ut på när det gick av stapeln för en dryg månad sedan i England. Det handlade om att sätta ett antal programmeringskunniga entusiaster under ett tak i en dag och sedan snabbt ta fram nya webbtjänster åt myndigheter:

Over 30 hacks were created, from fully working sites to groundwork to much bigger projects. Job Centre Pro Plus was a clean rewrite of the Job Centre Plus government website, allowing job seekers to quickly and easily find jobs by keyword within their local area, and subscribe to email alerts to future additions. Along the same lines, there was a rewrite of the official Active Places website, which in 8 hours, 3 developers had been able to create a much better website that cost the government over £5m to build, and added accessibility and mobile support.

Jag var på ett liknande arrangemang i januari. Evenemanget hette 24 hour Business Camp och vi var 90 personer som byggde 52 webbtjänster på 24 timmar, dock ej åt någon myndighet. Det var fantastiskt kul och skaparglädjen fick hela Yasuragi ute på Hasseludden att vibrera!


Ted Valentin, spindeln i nätet på 24hbc. Foto av mig.

Waldemar tar upp e-förvaltningen i veckans skifte. Det är ju som så, att statsapparaten ska internetifieras. Här finns många skiften dolda, flera av vilka Waldemar nämner i sin text. Skiften såsom demokratin och mjukvaror under open source-licens, den automatiserade byråkratin (med markant färre människor anställda) och dennes kusin, den automatiserade polismyndigheten.

Samtidigt blir det, som alltid med politiska projekt, en långsam förändringsprocess – raka motsatsen till den snabba utvecklingen på internet. Åren går utan att något händer förrutom enorma och kostsamma fiaskon. Det mest tragiska är att internet i sig är ett fantastiskt demokratiskt verktyg (det finns ingen e-demokrati – det finns bara demokrati) trots våra politikers idogra försök att kväva utvecklingen. Potentialen att göra samhället bättre är minst sagt enorm!

Men nej, politiken visar återigen att den är bäst på att reagera snarare än agera. Ytterligare några år av utredningar väntar oss. Ytterligare miljarder av våra pengar kommer att kastas åt mastodontprojekt utan ände.

Det kommer självklart aldrig att hända men att ge uppdraget åt Ted att arrangera ett svenskt Rewired State-projekt skulle ha gett betydligt mer för pengarna.

Jag kan lova att vi är många som vill vara med och hacka staten.

Ang e-demokrati

Waldemar Ingdahl tar upp elektronisk förvaltning i veckans skifte och efterlyser bl.a. goda exempel på e-demokrati. ”Är framtidens medborgarskap att vara en hacker? Hur byggs låga trösklar för användare in i systemen?” undrar Waldemar.

Här är ett, mitt, första inlägg i skiftesfrågan.
I Sverige har arbetet med e-förvaltning fokuserat på ökad service till medborgare och företag samt effektiviseringar. E-förvaltning är ett område som hör till Finansdepartementet och därmed är inriktningen given: att säkerställa en effektiv statlig administration. E-demokrati som sådan har kommit i skymundan, utöver vad som kommit upp i servicefrågor såsom medborgardialog, servicekontrakt, användarvänlighet etc.

I kommuner och regioner har det hänt en del. Malmöinitiativet är ett exempel där invånare kan lägga upp förslag på vad de tycker bör göras och samla röster från andra i kommunen för att på så vis lyfta frågan till politikerna. The European Citizens’ Consultation är en liknande plattform på EU-nivå. Internationellt finns det flera NGO:s som ägnar sig åt e-demokrati, t.ex. Involve och Gov2U.

I Estland kan man sedan 2007 rösta över internet i parlamentsvalet.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=QzrceG71eRc]

Mats Odell talar om att “stärka demokratin och skapa goda förutsättningar för att förädla den information som finns tillgänglig inom den offentliga sektorn”. En viktig grundpelare i den svenska demokratin är offentlighetsprincipen. Den understöds av en effektiv e-förvaltning genom att myndigheternas information, diarier mm publiceras och lagras elektroniskt och därmed är tillgängliga på ett annat sätt än förr. Det finns dock en del att göra för att öka sökbarheten i den offentliga sektorns information. Undersökningar som Statskontoret gjorde för några år sedan visade att de medborgare som var mest nöjda med myndighetsinformation på internet inte var hackers utan medelålders, kvinnliga akademiker, dvs. de som kan systemet och vet vilken myndighet som ansvarar för vad och behärskar byråkratisvenska. Detta håller förhoppningsvis på att förändras. När det gäller förädling av information kan mycket intressant hända de närmaste åren tack vare PSI-direktivet. Det innebär att företag ska kunna använda offentlig information för att skapa nya informationsprodukter och -tjänster.

En annan aspekt av e-förvaltning och demokrati är det faktum att en effektiv elektronisk förvaltning skapar förutsättningar för en ökad rättssäkerhet, i form av likabehandling. Ärendehandlingar kan enkelt fördelas mellan olika kontor i landet och på så sätt korta ned handläggningstider. IT-baserade beslutsstöd ger minskad risk för subjektivitet och en rättvisare bedömning av ärenden.

Att staten använder IT för att effektivisera flödena i administrationen back-office behöver inte vara tvingande för medborgarnas kanal in i systemet. Vid medborgarkontor kan de personer som så önskar få personlig service. Den höga internetmognaden i Sverige gör dock att de flesta tycker att det är god service att kunna uträtta ärenden online.

Tappar Mats Odell e-förvaltningen: veckans skifte

Mats Odell presenterade slutligen E-delegationen, som skall ersätta myndigheten Verva. Det blir istället samordning och standardisering mellan de största och mest IT-intensiva myndigheterna i samverkan med Sveriges kommuner och landsting, SKL.

Positivt att Mats Odell säger att målet är att stärka demokratin, att e-fakturor införts och att ramavtal upprättas (fast se upp med nyttan för slutanvändarna). Kan myndigheterna få bättre genomslag än Verva, som Mats Odell säger, om de samarbetar?

Så är den viktiga frågan öppen källkod och öppna standarder i e-förvaltningen, som Karl Sigfrid tar upp? Det finns nog viktigare frågor kopplade till historien bakom e-demokrati och e-förvaltning.

I skriften E-demokrati följs den första vågen av e-demokratiska försök. Frans G Bengtsson påpekade att mycket tal om brytningstider inte är intressant. Imponerande satsningar på cyberdemokrati som Kalix rådslag fanns som ordnats av Peter Eriksson nuvarande språkrör i Miljöpartiet och Votia. Direktdemokratiska partiet Knivsta.nu finns i kommunfullmäktige. Malaysia och premiärminister Mohamed Mahatir ledde en oerhört ambitiös satsning Multimedia Super Corridor MSC på att omvandla Malaysia till framtidens e-förvaltning.

Tanken svindlar! Mothugg Johan Karlsson påpekade att partierna och politiken ledde utvecklingen. Partierna och politiken satt inte kvar i 1900-talets kostsamma sociala tekniker.

Så vad hände? Kanske att cyberdemokratin riktades in på att vara en demokrati avskild från vardagen? Den påverkan som gavs var folkomröstningar och kontrollerade inspel i demokratin, med politiker och förvaltning i centrum. Medborgarna började istället använda spontant uppkomna kanaler.

I forskningen verkar e-förvaltningen ha ersatt e-demokratin. Danmarks borger.dk tar avstamp från medborgarens situation och är inte intresserade av att hålla ordning på alla instanser. Den brittiska FixMyStreet från mySociety ser på något så enkelt som att hjälpa vardagsfrågor. Förvaltningen är det som medborgarna oftast möter, så förvaltningen behöver vara effektiv. E-förvaltningen blir en grund för e-demokrati.

Risken finns för en vidgad digital klyfta om sätten att kommunicera utan dator stängs. Vågar du vägra internet och e-legitimation? Önskan efter kostnadseffektivitet kan skapa strukturer där myndigheterna snarast stänger sig för medborgarna och av rädsla för integritetsbrott håller på viktig information.

Det finns mycket att vinna i statsförvaltningen på att tydliggöra kostnader och överkomma flaskhalsar. Vad som tidigare setts som naturliga monopol behöver inte längre vara det, och vad tekniken sätter fingret på är vilka organisationer som kan bäst försäkra sig om kvalitet och säkerhet. Hur många sjukhus har kvalitetsansvariga?

Frågan är om det finns goda exempel på e-demokrati, vad bör undvikas när förvaltningen digitaliseras, är det fel att tala om e-förvaltning som en egen företeelse, är framtidens medborgarskap att vara en hacker, hur byggs låga trösklar för användare in i systemen?

Jag undrar vad Fredrik Sand på Stockholms Handelskammare tänker om e-förvaltningen och om Moderata Riksdagsledamoten Eliza Roszkowska Öberg har några bra lösningar på hur de digitala klyftorna skall minskas i samhället?

Intressant

Ang. Disperfektion: En skala av perfekt kaos

När det gäller perfektion respektive disperfektion så är det som Johanna antyder att det går mode i var fokuset ligger. Är glaset halvperfekt eller halvt ofullkomligt?

Ett exempel är hur vetenskap inför Kuhnska skiften ofta framstår som en ordnad verkstad där enbart några få pusselbitar skall falla på plats, och “plötsligt” inser den samlade forskarkåren att man byggt på fel pussel, eller åtminstone inte uppfattat att motivet var fan så mycket större än den lilla delmängd om 100 000 bitar de hitintills vridit och vänt på.

I ett lätt idealiserat Viktorianskt samhälle där prydheten är dominerande och kyskhetsbälten är vardagsmat verkar de välbesökta horhusen med såväl manliga som kvinnliga prostituerade som en anomali till något “perfekt”. I dag är sex före ett högst eventuellt äktenskap vardagsmat, med den tidigare standarden på perfektion, så är disperfektionen idag nära på total.
Disperfektionen närmar sig dock en ny ordning där man får ha vaniljsex med vem man vill, så länge man älskar varandra, och gör det privat.
Ett nytt “perfekt” för en ny generation. Avviker man från vanilj-smaken, vill betala för sig, eller är exhibitionist utgör man en ny anomali, som vem vet, en dag kanske delvis kommer att normaliseras.

Jag började läsa James Gleicks “Chaos: Making a New science” (1988) där kaosteorin beskrivs som ett paradigmskifte för vetenskaperna. Nog kan man så här 30 år senare ifrågasätta den befarade omfattningen av dess betydelse, men i detta fall kanske teorin kan lära oss någonting.
Kanske rent av har det vi känner som ordning, det vill säga det vi kan begreppsliggöra, rest sig ur ett äkta kaos, likt den röda fläcken på Jupiter rest sig ur det kaotiska “Juptier-vädret”.
Jag är dock inte införstådd nog för att förklara exakt hur, men huvudspåret i min tes är att den upplevda perfektionen beror på vilket mätinstrument vi förfogar över — eller mer precis: vid vilken skala vi studerar något på.

En civilisation som tror att all världens klokskap ryms i en bok, tror på en perfekt värld, där anomalier betraktas som pussel som skall återföras på skriften.
När antalet anomalier blir mycket stort kommer kanske paradigmskiftet inrullandes. I tiden för skiften när man tappar en tro på nära-nog perfektion ligger det nära att få en känsla av att ens kunskap är hopplöst ofullständig.

Den upplevda förståelsen av världen kan liknas vid en fraktal. Vid en skala kan en fraktal upplevas ordnad, uppenbart symmetrisk, för att inte säga: perfekt. I en annan skala verkar varje linje trots överliggande självsymmetri löpa en helt egen väg, helt asymmetriskt, disperfektion.

När Bigbrother-deltagare jufsar på bästa sändningstid, när det öppet twittras om vad man skall äta, var man är och hur man mår, då kan vi mycket väl vara inne i skiften av vad som skall komma att ses som det mest “perfekta”. Skiftet till trots tror jag att vårt publika beteende även i fortsättningen nästan uteslutande kommer handla om signalering.
Vi vill signalera att vi är perfekta – vad det än betyder för just oss i det specifika tillfället.

VARNING: Jag ber om ursäkt, men nu flummar jag ur.
Min epistemologiska övertygelse är att i någon mening är $latex A = A$. Det finns något som är perfekt och exakt kunskap, som till exempel inom de system vi själva (kanske) har konstruerat: logiken och matematiken. Detta sagt så är vårt förfinade av kunskap om det system vi kallar verkligheten kanske blott en epistemologisk resa djupare i en förståelsens fraktal.

Resan bör således vara oändlig och botten onåbart, men för varje steg djupare ner i fraktalen vet vi de facto mer om det vi betraktar, även om känslan av den oupptäckta disperfektion gör att vi upplever förrvirring. En parametisering av “fraktalen” vore perfekt kunskap om verkligheten, men också en “öververklig” förståelse av verkligheten. Och då återstår det att förstå det “öververkliga”…

Disperfektion: tillitens konst

Johanna Nylander frågar om disperfektion i veckans skifte

We have involved ourselves in a colossal muddle, having blundered in the control of a delicate machine, the working of which we do not understand.

– John Maynard Keynes

I dag är marknaden, våra sociala relationer och arbeten långt mer komplicerade. Det uppfattas av många som att det komplexa måste reduceras med kontroll, av den anledningen att många system som byggts upp inte är robusta. Ökad transparens kan både förbättra som försämra tilliten.

Motreaktionerna kan vara mycket starka och skall inte underskattas, för om inte resultat ses så kan hårdaretagismen förtär samhället.

Frågan om perfektion och tillit hos medmänniskan är gammal (se tillbaka till de gamla grekerna som Platon eller kyrkofäderna) och det är inte ofta i historien som privatliv och offentligt liv har varit skilt åt.

Integritet är en subjektiv uppfattning, det är tillit också. Weekly Standard diskuterar frågan om tillit mellan kolonister och cylons i Battlestar Galactica där den politiska gruppen kring Adama-Roslin sätter mänskligheten i fara genom att ge upproriska cylons medborgarskap, detta trots att taktiken är nyskapande. När samhället befinner sig i en disruption så kan tilliten minska.

Netikett räcker inte anser många i detta läge, snarast börjar åtgärderna med exempelvis lagstiftning mot grooming och först sedan börjar föräldrars ansvar påtalas. Det borde vara lättare att börja med kunskap före förbud och censur och istället effektivt kunna stoppa brott på rätt ställe.

Kommer vårt samhälle att bli öppnare eller ser vi bara tillrättalagda bilder av människor och ting? Tillkämpad folklighet kan nog uppfattas som fejkat, som Johanna påpeka. Väljarna får svårt att sätta likhetstecken med den person som skall vara statsmannamässig i sitt förtroendeuppdrag. Misstron mot kuratorn sprids tillsammans med papperstrollen, även om faktiskt bristerna funnits tidigare.

För de trassliga processer som sattes i fokus i förra veckans skifte kan sättas i rörelse kan användas för att starta debatt om yttrandefriheten som Adel Ferdowsipour gjorde eller som Anders Sandberg synliggör censuren på internet genom att skapa ett konstverk av siter som läcktes till wikileaks och hotades med stämning i Australien.

Det handlar om en skillnad i värderingar mellan hur vi vill att världen borde fungera, om att bygga in en viss funktion i koden. Anonymiseringstjänster som IPREDATOR som The Pirate Bay startat är ett tidens tecken. Om det blir ett tolerant eller intolerant samhälle beror på hur medborgarna engagerar sig för tilliten. Tangentbordet i sig kan föra oss i många olika riktningar.

Intressant

Veckans skifte: Disperfektion

I dagarna har sista avsnittet av scifi-serien Battlestar Galactica visats i staterna. Utan att avslöja för mycket tar serien sig an både teknikens utveckling, AI och definitionen av en människa. Politik, religion, teknik och kultur mixas till en frakking fantastisk serie. Trots att serien utspelar sig i rymden med högteknologiska medel är nätverk, kontrollmedel och övervakning oerhört sällsynt. Karaktärerna har alla möjligheter till att smita undan, vara anonyma och begå de där mänskliga snedstegen alla gör någon gång i livet.

Kanske är Galacticas storhet att ingen av seriens karaktärer är perfekta. Ingen är riktigt god, alla har sina agendor, och ingen är heller riktigt ond (inte ens cylon nummer ett). Och det är någonstans där jag vill se veckans skifte: att perfektion blir mer och mer ute.

De sociala medierna har gett fler möjligheten att dela med sig av en liten bit vardag. I stället för att bedömas med någon annans öga, blir den sociala exponeringen ett sätt att visa sig mänsklig. Kanske började det redan med stenålderssåpan Robinson och fortsätter i dag med en konstlad folklighet från en migrationsminister som gärna äter både ärtsoppa och stroganoff. De delade trivialiterna kan öka toleransnivån, för den dagen alla har en gammal nakenbild någonstans i nätets avkrokar blir det inte längre särskilt spännande. Eller, så kommer motreaktionen och allt fler av de privata trivialiteterna förbjuds eller bannlyses, och det disperfekta idealet hänvisas till fiktionen.

Är vi på väg emot en glorifierad disperfektion, eller vill vi bara porra lite i andra människors liv? Vad kommer vi uppröras över och moralisera över om i framtiden? och vad kommer vi själva vilja dela med oss av? Blir vi mer slutna eller mer öppna? Kommer vi måla upp en falsk fasad över vårt privatliv? Blogga om mat som börjar på q samtidigt som vi vräker i oss transfetter framför big brother?

Eller finns det en chans att avståndet tangentbordet ger oss, kan vara avståndet som behövs för reflektion och ökad tolerans även AFK?

Frihandel 2.0

Genom historien har människor kopierat kultur. Sägner vandrade från mun till mun, sånger snabbades upp och spelades, tavlor målades om av mästarnas adepter och pjäserna transporterades från stad till land. Underhållning och känslosvallande skönhet blandades med gränstänjande fasansfullheter. Gråzonen mellan det accepterade och tabut har hela tiden förflyttas, blandat runts och förnyats med förbättringar.

Kanske är Piratebays största bidrag till kulturvärlden inte den mängd data den kan hjälpa användaren att hitta, utan snarare som kulturellt fenomen eller konstnärligt verk. Redan innan rättegången kallade piratbyrån den för ett spektakel, en teater – Spectrial. Och det är inte så konstigt att teatervibbarna svälls över en om man lyssnar på radiosändningarna från pjäsen. För rättegången är en hollywoodproduktion i både bildlig och bokstavlig bemärkelse.

Narrativet innehåller både uppgång och fall, rebelliska antagonister och storkapital. De åtalade är inte perfekta människor, har alla gjort några rätt taskiga val, samtidigt som de representerar en hel generation och ett skifte mellan gammalt och nytt.

Rättegången mot sajten har fört in fildelningsfrågan i politikens finrum. Frågan om hur kulturarbetare skall få betalt väcks gång på gång, trots att internet till största del inte handlar om gratis, utan om gränslöshet och frihandel 2,0.

För när upphovsrättsindustrin och andra institutionaliserade aktörer agerar protektionistiskt mot internet, agerar pirater i linje med fri handel och fri marknad. Gränsdragande som avtal likt ACTA är desperata sätt för nationalstaterna att territoriekissa ner de barriärer som nätet befriat oss ifrån. Lika förlegat är skilda premiärdatum för tv-serier, filmer och dvd-släpp beroende på världsdelar och nationsgränser, när tekniken lätt kan tillgängliggöra materialet direkt. Trots det är bristen på nytänkande påtaglig, och i stället för att ifrågasätta vad människor egentligen efterfrågar, och hur man kan arbeta effektivt med gränslös digitalitet, verkar till och med frihandelsförespråkande liberaler förorda extrastöd till parter som erbjuder saker marknaden inte vill ha.

I stället för att krampaktigt försöka omfamna gamla institutionaliserade system som nationsgränser och upphovsrätt, borde vi gå tillbaka till den fria marknadens kärna. Äganderätt och frihandel är principer som fungerar utmärkt i en gränslös digital värld, även om möjligheten att skapa oändliga kopior skakar om bland föreställningarna av vad det egentligen går att tjäna pengar på. Det är inte längre exemplarframställning som är viktigt, utan tjänster, urval och eftersökning.

Gamla marknadsliberaler har blivit nätkommunister och förordrar nationsgränser och kopieringsbegränsningar för att kunna råda över en fiktiv ekonomi utan verklighetsförankring. Det är dags för frihandel 2,0.

Bortom TPB: Piratkopierade upplevelser i lågkonjuktur

Denna post syftar tillbaka på skiftet som tittade närmare på lågkonjukturers roll i samhälletsutveckling. Prismedvetenhet, mer eller mindre kreativ destruktion av de underpresterande, och massa friställd arbetskraft åt nya mer eller mindre fräscha idéer. Ungefär så brukar den oförtrötlige optimisten låta – med viss rätt.

Det finns begär, eller behov om man så vill, som i och med lågkonjukturens minskade köpkraft drabbar oss människor i den industrialiserade världen, en brist på “unboxing”. D v s den lätt perverterade ritualen som innefattar kartonger, shrink-wrap, manualer, brist på batterier och nyplast-doft.

Ett viktigt skifte i det post-industrialiserade informationssamhället har dock lyckats ta sig runt problemet som den minskade köpkraften manifesterar genom att utrota knappheten. Kanske bör det kallas order propecia online

.gearlive.com”>piratkopierad “unboxing”? Känslorna av förväntan, nyfikenhet och visuell stimuli. Men ägandet har upphört då det känslobringade plötsligt blivit knapphetsbefriat. Kan man påstå att det känslobringande har verkshöjd, och vem tillfaller i så fall det immateriellt monopolet?

Givet att försäljningspsykologin på prylar i mångt och mycket baserar sig på relativt irrationella “ha-begär” kanske den virtualiserade upplevelsen dödar marknaden för Teknikmagasinet så snart luktdatorn gör sitt intåg.

På samma ämne:
Via Slashdot ser jag att det agiteras för att stimulanspaketspengar skall gå till utveckling av open-source mjukvara, med ett särskilt fokus på säkerhetsaspekter.
Plötsligt infinner sig mina känslor på den onda sidan av “Public choice” ekvationen – så det är så här det känns…
Mitt känslokomplex rymmer dock fler känslor, men klart är att ett stimulanspaket alltid glädjer någon, och det är inte svårt att förstå att han/hon/SAAB som känner vittring av paketen slåss för dem.

zp8497586rq

Ang. Post Piratebay: [Utom]moralisk polemik

Immateriella rättigheters vara ur moralisk och utom-moralisk mening har varit ett ständigt återkommande ämne i bloggosfären. Dagarna innan Pirate Bay-rättegången är sannerligen inget undantag.

I utommoralisk mening kan man diskutera huruvida det kommer göras kvalitetsmusik, storfilmer eller bombastiska datorspel i en stat utan monopol på mönster och idéer. Niclas Berggren tar Giuseppe Verdi som exempel på kvalitetsmusik och redogör för ett kul eventuellt samband, att göra kulturskapare superrika gör dem mindre produktiva. Inte helt utan effekter för sådana som potentiellt skulle satsa på att bli nästa kulturskapare, men ändå.

En mer omfattande studie av olika ekonomiska skäl att beakta möjligheter för musik, film och mjukvaras vara i en värd utan immateriella rättigheter vara kan man ta del av i boken Against intellectual monopoly (finns även att läsa gratis online) av Michele Boldrin and David K. Levine, som Niklas Lundblad behandlar i sin understreckare, och som jag nämnde i Instant Killer Wins

ef=”http://skiften.se/2009/01/27/ang-2013-ratt-med-immateriellratt-2013/”>min post om upphovsrätten 2013.

Boken är så långt jag läst nästan uteslutande fylld av anekdotiska troliggöranden. Den ene författaren, den italienske Michele Boldrin presenterade boken vid Cato center där diskussionen tar polemiska vägar precis som den tycks dömd att vara i varje forum.

Eftersom frågan är empirisk är det naturligt öppet för polemik, men ju mer faktiska juridiska situationer soneras, destå mer kan empiri diskuteras konstruktivt. Å andra sidan så tror jag är Pirate Bay-soneringens bidrag, precis som Johanna påpekar, i sammanhanget närmast försumbar – men på kort sikt mycket instressant!

De moraliska frågorna är egentligen de mer intressanta. Jag har anledningen att tro att vi kommer återkomma till dessa här på skiften framöver.

Passar på att ställa en fråga som jag aldrig fått svar på: Vilka är det icke-utilitaristiskt argument för copyright som rättfärdigar att jag inte får skriva vad jag vill med en penna jag äger på ett papper jag äger? Eller är det så enkelt att mönstermonopolet är viktigare än äganderätten?

Lycka till Gottfrid & Co!

zp8497586rq

Post-Piratebay: Strömmar och ständiga uppkopplingar

Vi blir mer och mer uppkopplade. Mobilt bredband, trådlösa stadsnät, surf via telefon och dygnetruntpåslagna datorer i hemmen. Kultur transformeras från tunga filer till strömmar. Tillgängliga genom konto som kräver inloggning, bittorrent för ännu mera snabbhet, och pengar direkt till skaparen (efter ett par distribuerande mellanhänder). Fri tillgång efter erlagt månadsavgift, enstaka köp, eller livstidsrättighet som publik/användare. Musikens Spotify och spelens Steam är i förstadiet, för en framtid där formaten kräver ständig anslutning för att kunna spelas upp. Visuell envägskommunikation blir den nya tv:n med underhållning efter efterfrågan, i stället för utmatat enligt tablå.

Troligen lyder den kortsiktiga

Horse Rating Betting Selections With 7 Years Of Stats

utvecklingen för upphovsrättskyddat material så.

Långsiktigt kommer de stora distributörernas makt att förminskas. Skivbolagen tappar sin funktion, liksom förläggare och andra mellanhänders. Vägen mellan skapare och användare blir kortare, fler kommer synas och höras, men det blir svårare att bli riktigt stor. När alla digitala upplevelser är tillgängliga för alla kommer den fysiska upplevelsen uppvärderas, och digitaliteten blir ett verktyg för marknadsföring och identitetsskapande.

Innan något av det kommer att ske, kommer Piratebay fällas, frias och frias igen. Fast just Piratebay-fallet avgör inte förändringen hos upphovsrättsinnehavarna. Den kommer de behöva ta oavsett.

Horse Rating Betting Selections With 7 Years Of Stats
zp8497586rq