Icke-utilitaristiska patent—existerar de?

Johannas val av patent som veckans skifte är riktigt kul. Roligt är också antalet och typen av kommentarer som det ursprungliga inlägget har genererat. 37 stycken i skrivandets stund.

En fråga som jag ställt mig och andra är: Finns det någon som är för patent från ett icke-utilitaristiskt perspektiv? Jag inser att det går att konstruera sådana perspektiv, men har de några verkliga försvarare? Det gör det, men bland dessa finns det någon som har ett raffinerat svar på hur man löser konflikten mellan äganderätten för saker utav knapphet och äganderätten för idéer?

Och om inte, så lämnas frågan till att vara ett övervägande givet dess konsekvenser, och för att resonera om patent krävs kontrafaktiska spekulationer. Vissa naturliga experiment har förekommit och Against Intellectual Monopoly av Michele Boldrin och David K. Levine tar upp ett flertal.
Deras tes är att patentskydd har varit kontraproduktivt genom historien. Evidensen de redovisar stödjer så klart även deras tes.
Om man tar språng från deras lätt anekdotiska skildring av patenthistorien, men ger patentförespråkarna rätt i att vissa branscher skulle lida, så som läkemedelsindustrin, då kvarstår ändå frågan. Vad vore värst? Patent eller inte patent?

Livslängd och livskvalité korrelerar till exempel starkare med bra kost och god motion än tillgång till mediciner. Kanske skulle fler kunna ha en materiell standard som tillät dessa saker om inte patenten låst inne viss utveckling. Kanske.

Det är lätt att göra sig löjlig över patent. Patentlagstiftningen har helt uppenbart gått över styr i somliga sammanhang. Här om dagen kunde man läsa på Slashdot om att IBM har patenterat en fjärrkontroll som auto-twittrar ens val. Förutom att det är en usel idé och oklart varför man väljer att placera logiken i fjärrkontrollen. Så är det uppenbart galet. Vad i denna idé gör att det ligger i samhällets intresse att skydda IBM:s ensamrätt till den?

Ett annat faktum som jag tycker talar starkt mot patent är de patentpooler som är mycket vanliga i många industrier. De innebär att företagen som är en del av poolen inte behöver bekymra sig över att göra intrång på andra medlemars patent. Detta betyder att man inom poolen blivit av med patentens negativa effekter på innovation. Det man också har gjort är att man har byggt höga kartellmurar mot eventuella nya aktörer. Med andra ord: patentpooler visar behovet av att göra patent void för ny innovation, samt hur patentlagstiftningen nyttjas för att skapa “accepterade” karteller.

Personligen finner jag ägandet av idéer motbjudande och mycket kontraintuitivt. Eftersom jag kommer från mjukvaruvärlden har jag dessutom mött de verkliga avarterna av patent. Det skrevs i dagarna om hur Microsoft lobbar för ett global patent standard. Kort reflektion: Ett recept på en soppa ska passa alla smaker. Och dessutom träffa rätt på första försöket. Mer institutionell konkurrens. Inte mindre.

Patentet – ris, ros och antiallmänningar

Johanna väljer att lyfta patentfrågan, och noterar att den svenska patentdebatten är lika tunn som den är polariserad. Utan att göra anspråk på att kunna lösa problemet, skriver jag gladeligen under på att patentet som institution är i behov av förnyelse, eller åtminstone variation.

Och är det egentligen så konstigt? De grundläggande förutsättningar under vilka patentet kom till har förändrats både en och två gånger, och således har även patentets faktiska funktion förändrats.

Ett tydligt exempel på patentets förändrade funktion står att finna i Janets Hopes beskrivning av biotekindustrin i boken Biobazaar. Hope beskriver hur ett av de dilemman som patentet historiskt har haft till uppgift att motverka – tragedy of the commons – i modern tid ställs emot en ny tragedy of the anti-commons. När allt kan patenteras blir utvecklings- och innovationsprocessen helt enkelt en snårdjungel av olika patent som tillhör olika aktörer, och det blir enormt kostsamt bara att ta reda på och skaffa sig tillstånd för inledande forksningsstudier. Hope understryker framförallt hur detta stänger ute utvecklingsländers forskningsinstitutioner från den annars potentiellt globala forskningsarenan.

Patentet är ett lysande exempel på vad som händer när politik och lagstiftning som designats för ett specifikt system genomgår tysta förändringar som en effekt av att grundläggande förutsättningar förändras.

Patentlagstiftningen behöver revideras och troligen också reformeras. För mig är denna hållning lika mycket en hyllning till dess ursprungliga syfte, som en hård kritik mot dess nuvarande implementering. Framförallt tror jag man ska fråga sig om det verkligen räcker med en generell patentmodell, och hur man ska förhålla sig till det internationella perspektivet. Är det verkligen optimalt att avgränsa patent – och därmed goda idéer – geografiskt som man gör idag?

Patent och nyföretagande

Johanna lyfter frågan om patentens vara eller icke-vara i veckans skifte. Min vinkling på svaret blir från det lilla företagets synvinkel. Är patent något man som litet, nystartat företag ska bry sig om? Vilken syn har svenska startups på patent?

Själv har jag, från tiden då jag var anställd på ett stort, internationellt företag ett patent som går att finna här. En kaffe utlovas till den som lyckas förstå vad patentet egentligen handlade om. Nej, det var inte jag som skrev patenttexten, det fick en jurist ta hand om.

Just det. En jurist. För detta är precis vad patent idag handlar om: juridik.

Inte innovation.

Inte kreativitet.

Inte nyskapande.

Juridik. Inget annat.

Patent fungerar som juridiska sköldar för stora företag. Det är spelpjäser man kan använda mot sina konkurrenter. Ibland förekommer desperata attacker av döende företag, som i det här fallet (Filmtillverkaren Kodak stämmer Sun för att de använt objektorientering i programspråket Java. Ja, det är heltokigt. Kodak gick vinnande ur den striden, något som anställda på Sun numera refererar till som sitt “Kodak Moment“.) Ju fler patent man har desto bättre skyddad är man mot juridiskt fulspel.

Men som nystartat företag, då?

Det beror på. I den lilla subkultur av nystartade företag jag rör mig i, webb- eller mobilrelaterade startups, är patent i princip en icke-fråga. Det är en värld där man mycket hellre lägger sin tid och sina resurser på att leverera en användarvänlig och innovativ tjänst än på advokater. Det är en värld där 90 entreprenörer på 24 timmar kan skapa 52 webbtjänster. Det är en värld där man hellre testar sig fram än arbetar fram tunga affärsplaner.

Sedan finns det en parallell värld av svenska innovationsföretag, de som huserar i inkubatorer runt de svenska forskningssätena. Dessa företag är resultatet av en nyföretagarstrategi byggd med triple helix i centrum. Tanken är att universiteten, staten och näringslivet (oftast representerad av de stora industriföretagen i Sverige) tillsammans ska verka för innovation.

I denna värld värderas akademiska meriter och patenterbar forskning mycket högt.

Startups, å andra sidan, är rebellerna, nyföretagarnas punkrörelse. Att röra sig snabbt och anpassa sig till förändringar är dessa företags livsblod. Då är tunga patentprocesser lika avlägsna som en dirigent i ett punkband.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=InK4xolg6vk&hl=en&fs=1&]

Så, behöver man patent i ett nystartat företag? Det beror på vilken sorts företag du vill driva. En juridisk konstruktion med en värdefull innovation i botten som passar väl in i ett större företags patentportfölj så att det kan bli uppköpt eller något som skapar direkt och konkret värde i människors liv?

Om du är på väg att starta ett företag och undrar om du ska patentera din idé så vet du förmodligen redan svaret på frågan vilken typ just ditt företag är.

Jag tycker personligen att vi har ett överdrivet stort fokus på patent och forskning i det här landet. Självklart finns det marknader (medicinteknik, bioteknik etc.) där patent förutsätts och är viktiga men för de allra flesta företag är det betydligt mer viktigt att leverera sin produkt och testa den mot faktiska kunder och då är varje dag spenderad med en patentjurist en bortkastad dag.

Ut och bygg istället! Varför inte ställa upp i nästa omgång av 24 hour business camp? Ett garanterat patentfritt arrangemang där innovationsviljan sprudlar. Hey ho, let’s go!

Patent och krigsminnen

Johanna ställer en svår fråga kring patent i veckans skifte, inte minst då patentfrågan rör sig över så många olika former. Därför specialiserar jag mitt svar på läkemedelspatent.

Medan jag tänker över läkemedelspatent och om vi ser skiften i hur de fungerar, så ger jag er ett gammalt krigsminne.

I juni 2005 så befann jag mig i Bryssel för Europaparlamentets debatt om mjukvarupatent.

Jag skrev mer om patent  i min artikel D-Day for Innovation. Sedan blev mjukvarupatentet en av patentmotståndarnas största segrar då Europaparlamentet släppte fråga i andra läsningen, vilket inte skett tidigare. Fast mjukvarupatenten kommer nog upp på agendan igen.

Två citat ur artikeln för våra läsare att tänka över. Är det rätt? Är det fel? Är det intressant? Är det föråldrat eller giltigt ännu år 2009?

The idea that an invention must “control a force of nature” to be patentable (suggested by the Parliament rapporteur Michel Rocard) is problematic even for the Scania trucks. An electronic traction control system literally controls forces, but what is innovative in a particular design is how it is controlled. This is where the software aspect becomes crucial and cannot be taken away. In the cancer detection system there is an interaction with the outside world, but the truly innovative parts that have developed from research and development involve how to tie together the input with the output – again the software.

Many of the concerns voiced by IP-skeptics are the concerns of the industry too. There is a need to prevent abuse, such as trivial patents that are granted too easily, patents with prior art or drawn out and uncertain legal processes. A commonly stated concern was to avoid the “American extreme”, where litigation becomes the norm. This is nothing the EU industry wants, and there was great support for strict demands of global prior art checks, technical contribution and transparency in the process.

Patentera mera?

I Sverige är det i princip bara Piratpartiet som lyft patentfrågan. Kanske för att rädslan inför mjukvarupatent är stor, kanske för att patenträtten till synes ligger nära den kritiserade upphovsrätten. Idémonopol har länge ansets nödvändigt, kanske är det fortfarande. Samtidigt har just mjukvarupatenfrågan varit en av de som drog igång dagens rörelse om fria nät och immaterialrättskritik.

Är det skillnad på mjukvarupatent och “vanliga” patent? Är medicinpatenten nödvändiga, eller låter de folk lida i onödan? Främjar patenten de som de var tänkta att främja från första början, eller är de ett verktyg för storföretag och snikna kapitalister? Var skall gränsen för det patenterbara gå?

Patentfrågan blir lätt krånglig, abstrakt och kantat av ett svartvitt för- eller emotperspektiv. Antingen tycker man att patent är guds gåva till innovatörerna, eller så är patenten det ondaste som finns. Går det att lyfta en patentdebatt till att se både för- och nackdelar? Finns det något realistiskt alternativ till patentsystemet? Kommer de finnas kvar, eller vara överflödiga i framtiden?

Jag har massvis med frågor om patent, så vad vore bättre, än att sätta skiftesskribenter, kommentatörer och bloggare på att svara?