P2P banking – en väg mot färre finanskriser?

Bank och finans 2.0 en “lösning” på finanskrisen? Ja, faktiskt. Kanske.

Jag tror, liksom många andra, att ett av problemen med dagens finansiella system är dess komplexitet. “Jaha. Dags att reglera då.” verkar ibland vara den givna slutledningen. Men om man inte accepterar den slutledningen bör man fråga sig vad det är som gör att ett relativt fritt system frivilligt odlar en oöverskådlig komplexitet? (“To big to fail” och liknande “moral hazard”-bringande-interventioner i finansvärlden tror jag är en del av förklaringen. Kanske rent av hela. Men om inte, vad är det övriga?)

Här finns det två val. Antingen går man den konspiratoriska vägen och menar att det är bankdirektörerna och deras långa fingrar som skinnar de mindre bemedlade för att smörja sitt krås, genom att göra oförstårliga produkter där de är enda vinnarna. Kan hända. Men det är knappast det systematiska problemet, ty banker är ju trots allt i tillit-och-risk-branschen.

Det andra alternativet är att konsumenterna av finansiella produkter faktiskt efterfrågar komplexa produkter. Varför gör man då det? Ptja, riskspridning, hävstångseffekter, you-name-it. OK. Men då är det väl inte ett problem trots allt? Det är aktörer som vill ha komplexa produkter för att nå avancerade resultat. Då bör de även ta konsekvenserna av de komplexa riskerna—men så var det det där med “moral hazard”-problemen igen. N

å väl.

Problemet för de små (läs: Nästan alla) aktörerna är att de sällan har koll på hur deras placeringar hänger ihop. De har förtroende för sin förvaltare, som i sin tur inte har hela bilden, men litar på… Och så vidare. Frågan är om kedjan någonsin termineras—och om det i alla fall finns incitament för någon aktör från förvaltaren och inåt i kedjan att faktiskt avse att terminera den samma.

P2P-banking (som t ex Kiva) är ett utmärkt sätt att utfärda mikrokrediter för att bygga upp utvecklingsekonomier, men det är kanske mer än så. Det är ett sätt för den enskilde att faktiskt kunna överblicka sina finansiella placeringar. Det är ett finansiellt system med ytterst få immediatära aktörer, och steg, till det faktiska realkapitalet.

Skulle det finansiella systemet gå över till att i större utsträckning veckla ut sig genom P2P-nät, så skulle knappast komplexiteten avta, men den skulle hamna i nätet av relationerna mellan låntagare och långivare istället för inom ingenjörsmässiga finansiella produkter. Ett system som skulle vara mer robust genom sin dynamiska natur och aktörer med de rätta incitamenten.

Naturligtvis är det inte frågan om ett system som står mot ett annat. Bankerna har en plats som förtroende-proxyn i P2P-nät och aktörerna i näten slutar sannolikt inte (omedelbart) att ha behov av alla banktjänster de idag nyttjar.

Men kanske kan finansvärlden bli lite mer robust när aktörerna står öga mot öga—eller i varje fall peer-to-peer.

zp8497586rq

Från Gordon Gekko till en ny finanssektor

Går det att bygga om finanssystemet och ändra incitamenten med en ny arkitektur? We rebuild finance?

Det var mycket som hände på 1980-talet. Berlinmuren föll, benvärmare blev på modet och finansmarknaden gick upp till en helt annan nivå. Då skedde handeln bokstavligen på börsgolvet med att finansvalpar sprang fram och tillbaka med värdepapper.

Det var Gordon Gekko som var mannen för dagen på Wall Street:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=9azUOjfbJ4Q]

Bank- och finans var en ganska liten värld, som bestod av några tätt sammanvävda personer. Skyddet mot flockmentalitet hette långa kontakter mellan aktörerna inom ramen för konservativa institutioner. Storsparare var viktiga kunder, småspararna var just småsparare. Filmen Wall Street utspelade sig i en tid då detta höll på att luckras upp.

Dagens finansvärld är en koloss i jämförelse, fast kapitalet är mer opersonligt. Skyddet från den trygga institutionen är borta.

När jag går ner på banken så känns det lite 80-tal. Den ensamma kassörskan har inte stora axelvaddar, men produkter och strukturer är sig ganska lika. Banken frå

n 80-talet har bara flyttat ut på nätet. Det är jag som kund som får göra bankens administrativa arbete, men det är ett 80-tals jobb jag gör på internet.

Kanske dags för ett hack? Genomföra en strukturrationalisering för ett mer hållbart finanssystem, anpassat till samhällets komplexitet och krav på långsiktighet?

Google har möjligheten. De kopplar samman fler sparare och företag än världens börser. IT-branschen är globalt på några tusen miljarder kronor men värdet på att rädda finansmarknaden med krispaketet från amerikanska staten låg ju på tiotusentals miljarder kronor. Det ser ut som om det finns pengar att hämta här.

Det har sagts länge nu att vår ekonomi består av information, ettor och nollor. Där trivs väl Google som fisken i vattnet, marknaden är ju en sorts sökmotor? Det ger bättre chanser till transparens än Finansinspektionen.

Google Finance och andra tjänster på internet visar att det ligger något i att sänka transaktionskostnaderna, att öppna informationen, kategorisera och sammanställa den så att småsparare förstår. Transaktionskostnader är ju vad finansinstitutioner handlar om.

Intressant

zp8497586rq

Bank och finans 2.0?

Ett hinder för att få igång ekonomin är finansväsendets hjärtinfarkt. Krisen blottlägger strukturella problem, vad utgör finans 2.0?

Vi hör optimistiska förutsägelser om att konjunkturen nu vänder. Vi skall fixa det här, lite Gnosjöanda och företagsamhet och jobba ännu hårdare. Och så avskaffar vi LAS, då kommer jobben.

Vi lever i en gammal MAD-vits där Darth Vader leder arbetet med Dödstjärnan och eländet inte blir klart i tid till Kejsarens besök. En skräckslagen officer upplyser Darth Vader om det, och Darth Vader säger att manskapet får börja jobba 26 timmar om dygnet. Officeren påpekar att dygnet bara har 24 timmar, då Sith-lorden svarar att han är sadist, inte matematiker.

Epic fail.

Välkommen till den nya nya nya ekonomin, där bank och finans massivt felallokerar kapital. Kom ihåg, några krisens orsaker är okunnighet om vilka risker som finns i systemet, vilka lån som är dåliga samt under ytan en strukturell kris. Wall Street Journal förklaringen räcker inte för att förklara allt som skett.

Många länder, särskilt USA och Kina har skjutit ut gigantiska krispaket. Dessa pengar borde sippra ned och rivstarta ekonomin, det är meningen, men rivstarta den så som den såg ut tidigare. Det finns många politiska initiativ, stoppa bonusar till bankdirektörer, sätta stopp på deras löner, sätta upp spärrar för handeln med värdepapper, anställa fler på finansinspektionen.

Problemet är att politikerna reglerar produkter, tjänster och kapitalstruktur och det ändrar inte på bankernas affärsstrategier och incitament. Är det dags för ett skifte, finans 2.0?

Tänk på det, deltagarna på 24h business camp. Det som verkligen gett det där tio gånger plus tillbaka på investeringen är inte en ny tjänst, läkemedel, cleantech eller genombrott à Web 2.0.

Det är bättre fungerande finansiella tjänster. Dagens affärsgenombrott handlar inte om att ta upp en ny produkt, det handlar om att förändra vad so

m är affären. Change the script. Istället för att komma på en ny läsk, bör bryggeriet komma på ett sätt att omorganisera hur drickandet sker.

Företag har gått in på finansmarknaden tidigare, med en hel del dåliga resultat, främst för att de oförsiktigt gått in för att tjäna sig en hacka på det som alla andra gör. De har inte höjt sin kompetens och gått högre upp i värdekedjan.

Oktoberrevolutionen 2009? Nej, pusselbitarna till finans 2.0 finns spridda runt om även här på bloggen Skiften. Skiftet är att börja lägga pusslet och ställa upp finans 2.0 som ett alternativ till dagens system.

Vilka är då pusselbitarna? Några vi kan ana är:

  • transparenta finanser, tydlighet och sökbarhet istället för hedge fonder och matematiska formler. Twittra ut insider info, googlifiera dina finanser och se till att de fyra banker som innehar 85 procent av marknaden får konkurrens även på småspararna.
  • mikrovalutor (valutor bundna till en verksamhet istället för en politisk elit),
  • sociala banker och P2P banking. Bankens intresse är inte bara att maximera vinsten, utan även maximera insättningarnas säkerhet. Det spelar roll om det finns fler modeller, för hittills så varierar banker främst med att de är samma sak med lite olika logo på skylten. Väl inne på de få kvarvarande kontoren så är det samma företag, med en variation av sovjetiskt snitt.
  • fler former för företagsamhet och samhällsföretag istället för offentlig sektor, vare sig den är i statlig eller privat regi!
  • Intressenterna tar över, 1900-talet är över. Ett modernt företags risker och komplexitet kan inte minskas av att styrelsen består av ett litet gäng som kände varandra på elitskolan eller partihögkvarteret.

Intressant?

zp8497586rq

Ang. Pengar: Två diskretiseringar och jakten på ett lagom

Pengarnas framtid är ointressant. Vad som är intressant är vad pengarna fyller för funktion, och hur behovet för den funktionen ser ut i framtiden.

Så vad är pengarnas funktion? Vi prövar oss på en förhållandevis grovkornig beskrivning. Pengar är en diskretisering, ett sätt för oss att enas om en gemensam enhet med vilken vi kan konkretisera våra olika preferenser och ställa dem i relation till varandra. Pengar översätter mitt gillande till ditt gillande och tillbaka igen. Pengar är också en diskretisering i form av valutor och valutaområden, som avgränsar och särskiljer större trender inom avgränsade populationer från varandra och ställer dem i relation till varandra. Vi har alltså två diskretiseringar:

  • Diskretisering av relativa preferenser mellan aktörer
  • Diskretisering av populationer av handlande aktörer med preferenser

På en lokal, isolerad och helt fysisk marknad är pengar den optimala lösningen för att möjliggöra och effektivisera byteshandel i flera led och med flera aktörer. På en global marknad blir det en smula knepigare, inte minst eftersom det uppstår en relation mellan flera lokala valutor, men pengarna fyller fortfarande sin funktion. Men vad händer när Nätet sänker de trösklar som tid och rum hittills utgjort, upphäver den fysiska knappheten och därmed påverkar randvillkoren på ansenliga delar av den underliggande byteshandeln?

En diskretisering är bara god i förhållande till det system inom vilken den uppstår. Om systemvillkoren förändras är det mycket möjligt att diskretiseringen påverkas, eller till och med blir otillräcklig. I pengarnas fall blir skillnader mellan valutor en störningssignal i en internationell kommunikation där det enda viktiga är vad man har tillgång till i detta nu. Frågan är om störningen är tillräcklig för att det ska uppstå incitament att hitta en annan lösning, och vad denna lösning i sådana fall skulle vara.

Det omedelbara svaret på den frågan är att det antagligen är enklare att förbigå störningen en gång för alla genom modifikationer i mediet än att konstruera en ny valutainstans. Däremot kommer troligtvis många informationsflöden i framtiden utväxlas genom kontinuerlig flödeshandel. Samtidigt kommer pengar fortfarande spela en central roll i våra lokalglobala vardagliga liv, helt enkelt därför att deras funktion där är mer eller mindre ostörd. Den första diskretiseringen tycks alltså mer eller mindre oberörd.

Men det betyder inte att ingenting har förändrats.

Ett globaliserat informationssamhälle öppnar upp för att ifrågasätta den andra diskretiseringen, implementeringen av valutaområden. Det är intuitivt uppenbart att valutaområden inte motsvarar någon explicit avgränsning i preferenser och värderingar inom populationerna som bevistar dem. Valutaområden har historiskt närmast förknippats med nationalstater, men så måste det inte nödvändigtvis fortsätta vara (Och upphör den kopplingen följer en rad fundamentala förändringar av politiska styrmedel och det politiska maktlandskapet).

Med en kontinuerlig och omedelbar global kommunikation och möjligheten att transportera varor och tjänster friktionsfritt (mer friktionsfritt än någonsin förut i varje fall) över hela världen blir det möjligt – och intressant – att fråga sig vad den optimala storleken för ett valutaområde egentligen är. I Sverige har vi hetskt debatterat Eurons och Kronans vara och icke vara, men varför skulle vi inskränka oss till enbart dessa två storlekar på områden?

I den ena extremänden har vi den globala, eller intergalaktiska, valutan. Den lösningen är troligen varken särskilt effektiv eller åtråvärd, men den skulle onekligen öppna upp för en ny och rätt bisarr tolkning av Marx planekonomi.

I den andra änden har vi privata valutor. den troligaste konsekvensen av privata valutor vore en migränpandemi orsakad av att varje individ talar sitt eget, eller en liten skaras, ekonomiska språk men inte intuitivt eller enkelt kan förstå andra. Privata valutor skulle bättre avspegla en individs eller liten grupps värdering av sin omgivning, men så mycket mer än så skulle de nog inte åstadkomma i förbättringsväg.

Den optimala storleken på ett valutaområde kan alltså antas ligga någonstans mellan dessa två extremer, men var? Och måste ett valutaområde vara geografiskt sammanhängande?

Ang. Pengar: E-diamanter

Marilyn Monroe sjöng det redan 1953: [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=4xX-Ule22-Y]

Blod och articifiellt skapande till trots – diamanter har fortfarande ett snudd på mytiskt värde. Som en modern version till hemgiften har diamantekonomin byggt på fåfängligt begär och trissats upp och fungerat i århundraden.

När guldet var männens valuta, var juveler som diamanter den (enda) säkerhet kvinnor hade, och för att det skulle kunna fungera krävdes det att värdet på stenarna var stabila.

Kanske gör jämställdheten att diamanterna tappar i behov, eller att behovet förändras till att enbart vara en lyx- och statussymbol. Kanske ersätter vi diamanterna med nyttosaker, del i utfört arbete, eller att e-pengar blir ett än tydligare kvitto på fysisk tillgång. Kanske är framtidens diamanter tid eller kvadratmeter mark, kanske är det rymd eller månstenar.

Eller så är vi på väg bort från både guld och diamanter, för att i stället mer och mer vara vårt dagliga arbete, där sparade pengar på hög blir allt mindre relevanta.

Pengar, titlar och social valuta

Pengar är veckans skifte. Eller snarare: framtidens penningsystem. Det förefaller uppenbart att dagens system har stora brister. Valutor frilagda från ett fast värde blir mer benägna att blåsas upp med tom luft med numera välkända konsekvenser.
Men jag vill vrida fokus från guldmyntfötter och Bretton Wood över till internetålderns verkliga hårdvaluta: socialt kapital.

I Cory Doctorows science fiction-bok Down and out in the Magic Kingdom finns en alternativ valuta: Whuffies. Boken utspelar sig i en värld där i princip alla materiella ting är gratis tack vare automatiseringens prisdämpande tyngd. Istället har alla människor en ansamlad mängd whuffies:

A person’s Whuffie is a general measurement of his or her overall reputation, and Whuffie is lost and gained according to a person’s favorable or unfavorable actions. […]
A person’s current Whuffie is instantly viewable to anyone, as everybody has a brain-implant giving them an interface with the Net.

Här talar vi verkligen om framtidens pengar. Ens förmögenhet är helt kopplad till ens handlingar och agerande och hur de uppfattas av omvärlden, inte till materiella tillgångar.

Ett sådant skifte får enorma konsekvenser på hela samhället. Utbildningar exempelvis.


Så här spenderar en Skiftes-skribent en vårlördag. Foto från kärnreaktorn R1 av mig.

När jag skriver detta sitter jag på en märklig plats. 30 meter under jorden i norra Stockholm finns Sveriges första kärnreaktor. Jag sitter två meter från ett hål i marken där reaktorn en gång stod. Hallen kallas också vetenskapens katedral. Här har gräddan av Sveriges ingenjörer och forskare en gång arbetat.

Så läser jag Miriam Olssons intervju med 14-årige Gustav Holmström, en ung social media-guru som på frågan om sina framtidsplaner svarar:

Naturvetenskaplig inriktning har aldrig varit ett alternativ. Och ingenjör vet han knappt vad det är.

Nej, Gustav Holmström använder dagens hjälpmedel för att lösa programmering och tror att verktygen för att göra det kommer att vara ännu enklare i framtiden. Då behövs inte ingenjörskunskaperna tror han.

Detta ska jämföras med en något äldre (nåja…) social media gurus spaning, Annika Lidne säger:

Annika Lidne tror inte att framtidens konstnärer går på Konstfack.
– Nej, de går på någon teknisk högskola. De absolut mest intressanta personerna jag träffar i dag har den bakgrunden. Att kunna webbdesign i dag är som att kunna multiplikationstabellen om man vill jobba med konst och kultur. Som att kunna stava.

ingenjörsrollen håller på att förändras, vad har det med framtidens pengar att göra? Jo, förändringen är djupare än att listan på kurslitteratur för en ingenjör ändras. Faktum är att hela utbildningsväsendet kan komma att förändras i grunden tack vare de sociala valutornas intrång i samhället. Alex Krupp förklarar varför. Högskolorna har blivit titeljagande poängmaskiner:

Things got bad when credentialism surpassed education as the primary function of college. If you want evidence of this, consider the criteria for the US News & World Report college rankings: Peer assessment, student selectivity, faculty resources, graduation and retention rate, financial resources, alumni giving, and graduation rate performance. Notice anything missing?

Are colleges not ranked in order of how much students learn because that would be impossible to measure? Or is it because no one cares?

Vårt moderna utbildningsväsen tillkom därför att det behövdes ett fristående sätt att mäta en persons kunskap på. Ingenjörsyrket är ett exempel på detta. När R1-reaktorn under KTH startades 1954 var ingenjör ett aktat och respektabelt yrke. Titeln i sig hade ett värde.

Idag blir det allt viktigare med andra kriterier när man söker ett jobb. Har man en välläst blogg inom det ämne man ska arbeta med? Har man bidragit till ett open sourceprojekt? Är man respekterad av sina peers?

Whuffien börjar tränga ut den akademiska titeln.

I en värld av free får relationer, trovärdighet och respekt rollen som kronor och dollar tidigare hade. Framtidens pengar är sociala.

Vägen till en säker valuta- veckans skifte

Alexander diskuterar pengar i veckans skifte. Vilken är vägen till en säker valuta? The Ministry of Truth tar upp guldmyntfoten, och gör det bra. Tyvärr har guldmyntfot och silvermyntfot varit relativt enkla att avskaffa av politiker under historiens lopp. Vårt nuvarande pappersmyntfotsystem började 1971 när USA:s president Richard Nixon behövde öka USA: skuldbörda för att finansiera både kriget i Vietnam och de fortsatta satsningarna på The Great Society och slutligen upplöste Bretton Woods. Jag skulle säga att Richard Nixon hittills varit den av USA:s presidenter som fört den mest traditionella vänsterpolitiken.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=LBdeCxJmcAo]

Den påföljande växelkurssamarbetet valutaormen var inte så lyckat, där Sverige devalverade sig ur samarbetet.

Är det för svårt att återvända till en metallmyntfot då metaller bara är en handelsvara bland andra? Blir det en kollaps för pappersmyntfoten och rush efter guld? Flavian på Flavianopolis ser en tredje väg med guldet som ett skydd mot inflation.

Problemet är att kristider öppnar för den svarta ekonomin och att ekonomiernas ökade sammankoppling gör en del policyredskap mycket svåra att använda, som att devalveringar i eurozonen.

På 90-talet diskuterades e-handel och digitala pengar. I verkligheten visade det sig bra e-valutor svåra att få förtroende för än väntat. De blev antingen för komplicerade för användaren, hade svårt att garantera säkerhet eller värva många deltagare. Skatteparadisen viker sig för utredningar till höger och vänster. E-handeln har gått framåt fast kanske inte så snabbt som många väntat då mikrotransaktioner har varit för svåra.

Det kanske är i de virtuella världarna som några av framtidens stabila valutor kan finnas? Fokus skriver att Mind Bank öppnat i Entropia Universe. Det är inte första gången som banker öppnat i virtuella världar, ABN Amro öppnade i Second Life redan 2006. Utvecklingen är spännande, men kan också påvisa svårigheterna av att bryta valutamonopolet om fler skall agera centralbank och finansmyndighet. Krashen i Second Life för banken Ginko Financial ger flera tankeställare och likaså problemen i EVE online världen. Fast med dagens läge kan man sätta samma varning för väldigt många banker…

Vägen framåt mot en säker valuta kräver kanske att diversifiera sitt valutainnehav än mer? En gång i tiden så använde olika samhällsklasser olika myntslag. Vissa yrken i England fick betalt i guineas, andra i shilling. En intressant utveckling kan vara att basera valutor på olika sorters handel än olika stater.

Intressant

Ang. Pengar: Willes guldpost

Missa inte: Wille Falers läsvärda, och guldkantade, svarVeckans skifte.

Kul att notera är att även herr Faler känner sig tvungen att i viss mån ursäkta sig för att han kliver ut och talar om “tokigheter” som guldmyntfot och privatvalutor.

“Den skeptiskt lagde kan självklart avfärda mina förutspåelser som en vildögd libertarians dagdrömmande.”

Att han sedan låter de två alternativen vara att det skulle handla om dagdrömmande, eller något som som kan liknas vid dialektisk-nödvändighet, tillför en påtaglig mys-faktor.

Konstateras kan: Ett första steg i ett skifte på penga-fronten är när man kan tala kritiskt om dagens dominerande system, och positivt om andra beprövad, eller ej, utan att behöva påpeka att man faktiskt inte bär foliehatt till vardags.

Den dagen kommer nog tyvärr först när detta system står på knäna, och blöder från knäskålarna. För två år sedan kändes den dagen mycket mer avlägsen…

Veckans skifte: Pengar, pengar, pengar

“If we want to preserve a free society, we must take from government the monopoly of issuing money.” – F. A. Hayek

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=3BQ-RN28bkY]

Guldmyntfotsnostalgi. Privata valutor. Statliga (metaforiska) sedelpressar. “Kvartalspolitik.”
Huruvida det lockar att diskutera ovanstående, och besläktade fenomen, blott för att de signalerar konsekvens, stringens och kufighet, låter jag vara osagt.
Jag gläds i varje fall åt att Johan Norberg tar upp frågorna i sin nya och ack så viktiga bok “En perfekt storm” (om än kort, på s. 194-195), och därmed kladdar av sig lite av sin auktoritet på dessa frågor, som om de lämnas därhänkan låta kvartalspolitikern ostört bemanna sedelpressarna.

10^14 dollars
10^14 dollars
Förra veckan bjöd jag hem en 100 000 000 000 000 dollars sedel från eBay.co.uk för 34.68 SEK (inkl. frakt från UK). Robert från Zimbabwe sätter verkligen perspektiv på frågan om vem som äger ens pengar.

Den första januari 2006 skulle min sedel varit värd otroliga 10 miljarder amerikanska dollar. Idag är till och med priset jag betalade vid eBay-auktionen oskäligt; sedeln är inte närheten värd 1 green-back. Vem ägde egentligen en Zimbabwisk 100 dollars sedel i januari 2006? Den s k ägaren, eller Robert? Vem äger värdet av min svenska 500-lapp idag?

Vad kommer egentligen hända när stimulanspaketen skall betalas? Kan statens valutamonopol komma att ifrågasättas? Är centralbankerna fria nog som det är? Standard frågor…, men ack så intressanta.

Men kan vidare staters valutamonopol rent av kringgås i en än mer uppkopplad värld? E-guld, eBay och e-handel. Hur många E:n krävs det för att låta avancerad byteshandeln ske i nätverk utan att någonsin passera en statsvaluta?

Kanske är en framtida svartmarknad bedriven i “svartvaluta” det enskilt största hotet mot ett fritt Internet?
Veckans skifte frågar sig alltså: Vad är framtidens pengar? Vilken roll har de? Och vad betyder de för världen?

Det vore intressant att höra vad Professor Martin Flodén som skrivit på ekonomistas.se om den framtida penningpolitiken i kortare perspektiv och inom gängsemodeller, tror om framtiden. Och likväl vad någon som entreprenören Wille Faler som verkar simma omkring i den österrikiska änden av poolen tror om framtidens pengar.