Jag läser rapporten, och blir tvungen att bolla tillbaka frågan; vad avses med IT-politik?

Är det förvaltning och demokrati?

Är det integritet och medborgerliga rättigheter?

Upphovsrätt?

Är det miljöpolitik?

Allmän tillväxtpolitik?

Är det polisiära ärenden?

Nicklas Lundblads öppenhet till varje pris?

Handelspolitik?

Fördelar och nackdelar med open data?

Eller nätneutralitet?

Jämställdhetspolitik, som på konferensen Cyberellas are IT! och när IT-kommissionär Viviane Reding rappar loss om politikens primat och att ICT is wicked!

Intrycket är att svaret från Åsa Torstensson blir allt av det ovanstående, och därför otympligt att sätta upp som en agenda. Många deklarationer idag blir därför uppräkningar av goda intentioner, och till Visby är det nog försent.

Den reella politiken utmejslas på andra ställen, därav kraven på handling från Europeiska kommissionen. Den vaga uppdelningen är en fara, europeiska politiker har varit duktiga på att spänna vagnen före åsnan förr.

Svaret är inte nödvändigtvis att se på frågan helt teknikneutralt, som Joakim tar upp på annan plats. Utan att börja diskutera policyfrågor med principer som utformats för dagens politiska läge.

Joakim Jardenberg har uppmärksammat risken för teknokrati i nätpolitiken. Joakim Jardenberg har rätt, det är en svår sak att upprätthålla en vital politisk debatt med den smala kombinationen IT och EG-rätt. och då kan politiken lätt få ett minne som en guldfisk.

Lätt hänt när man följer EUs gång, vilket är intressant när det samtidigt kritiseras att nätaktivisterna ofta kommer försent in i processen? Paradoxens lösning är att andra sätter agendan.

Programmering i perl räcker bara så långt.

Intressant

Joakim efterlyser tre boktips att läsa under våren.

Mitt första tips är en bok som ger ett optimistiskt perspektiv på vår samtid och framtid, Apokalypsens gosiga mörker av Anders Bolling. Bolling beskriver onekligen ett stort skifte i vår omvärld, ett rätt oväntat skifte. Läs min längre recension från kulturmagasinet Voltaire.

Mitt andra tips är Skurkkapitalismen av Loretta Napoleoni. En del läsare av Skiften kanske blir förvånade att jag tipsar på en bok från en debattör Noam Chomsky inspirerat. Det gör jag dels för att Napoleoni har några poänger, men också för att förstå en världsbild som skiljer sig rätt mycket från Skiftens om globalisering, nätpolitik, kulturella förändringar och kroppspolitik. Läs min längre recension på Café Babel här.

Mitt sista tips är Straffa syndare eller hjälpa människor. Det är en bok som har en lång personlig historia, bra mycket längre än när jag och Louise Persson började jobba med den. Arbetet fick mig att hamna i hippa Andels, mystiska Budapest, kidnappas av rymdobjektivister i Washington DC, skriva anteckningar på Café Commerical och se alltför läskiga sidor av cigarettsmugglingen och vilka skador alkoholen kan orsaka.

Jag tror att vi kommer att se rätt stort skifte inom folkhälsopolitiken inom en nära framtid, både av hur alkohol, narkotika och tobak uppfattas men också i att tanken på att eliminera bruket dras tillbaka. War on Drugs är för dyrt, det förstår nog president Barack Obama. Hur ser alternativen ut efter dagens politik? Läs gärna mer om Straffa syndare eller hjälpa människor

Intressant