Transsexualitet och transhumanism: den ultimata friheten…
…är friheten att vara vem som helst.
Alexander Funckes val av veckans skifte tillsammans med Waldemar Ingdahls svar samt inlägg om doping leder mina tankar till fotografen Robbie Coopers bok Alter Ego.
Boken innehåller porträtt av spelare i diverse onlinevärldar. Porträtten är tudelade. Det ena är från den verkliga världen, det andra från den virtuella – en bild av en spelares s.k. avatar. (Exempel här.)
När människor kan välja sitt utseende, sin persona, helt fritt blir resultatet ofta överraskande. Å ena sidan finns likriktningen där (få avatarer är tjocka eller finniga) men å andra sidan är spegelbilderna av folks identiteter precis så spretande som människors personligheter i allmänhet är. Det är en kavalkad av färger och udda utstyrslar inte helt olik vilket Pride-tåg som helst i Coopers bok.
Vad idrotten och dopingdebatten lär oss är att människans vilja att förbättra och förändra sig är närmast oändlig. Vad HBT-debatten lär oss är att kroppen och identiteten hör samman men är två skilda ting. Tillsammans med Coopers bok kan de lära oss något om vart människan är på väg i en framtid där möjligheterna att modifiera, förändra, förlänga, förstora, förminska och förbättra människokroppen är närmast oändliga.
Människans strävan mot den ultimata friheten kommer att bjuda på många överraskningar.
Läs även andra bloggares åsikter om transhumanism, doping, hbt
Cooper tar något och försöker applicera det på något helt annat, själv har jag spelat MUD och det vara bara frågan om ha kul, rollspela och stundtals handlade det även om ren eskapism (tentatider). HBT rörelsen verkar vilja lägga beslag på väldigt mycket som rör det virtuella, vilket kanske är lika olyckligt som att försöka applicera IT på i stort samtlig samhällsförändring idag. Opportunt beteende hos vissa grupper.