Det urbana rummet och framtidens resa


Den urbana örnen. Frihet i staden. Foto av gaspi.

Veckans skifte handlar om det urbana rummet. Människans flytt in mot storstäderna är en av 1900-talets kraftigaste trender. Nyligen passerades en gräns då mer än 50% av jordens befolkning bor i storstäder.

Städernas dragningskraft är inte så konstig i ett postindustriellt samhälle, där såväl livstids anställning och guldklocka som bondesamhällets årstidsrytm är saker från det förgångna. Istället bildas det möjlighetsmoln av förändring där människor samlas.

Men, vi står nu inför ett energiskifte som kommer att innebär oljeepokens slut och början på en grönare och billigare energiproduktion. Addera till detta den ökande bandbredden på internet och dess förmåga att skicka sinnesintryck till i praktiken ingen kostnad till vilken plats som helst på jorden och behovet att fysiskt behöva bosätta sig nära andra människor kan komma att upplösas.

Istället för staden som ett kluster av hus och vägar kan framtidens städer bli virtuella mötesplatser. Azeroth hittar du inte i någon resebyrås broschyr men denna plats har 11 miljoner invånare.

Det fysiska mötet är och kommer att vara överlägset det virtuella ännu ett tag. Så länge så är fallet är det resandets kostnad i tid, komfort och energi som kommer att avgöra stadens omfång. Vi som väntar på den flygande bilen har fått vänta länge.

Själv bor jag gärna på landet. Naturen har sin egen lockelse men dragningskraften i stadens valmöjligheter är än så länge starkare. En människa behöver ett hem, en fast punkt. Men vi vill också vara fria, resa, uppleva och bo på jordens alla hörn.

Denna dragkamp mellan trygghet och ständigt sökande efter fler möjligheter blir en sann utmaning för framtidens stadsplanerare. Mitt hopp står fortfarande till den flygande bilen så att jag kan bo på en plats där själen finner ro och leva på en plats där den kan ströva fritt.

Varför nöja sig med det bara det ena?

Uppdaterat: när verkligheten processas av en dator innan den presenteras kan man göra så här:

En ny funktion i Ciscos Telepresence-utbud är möjligheten att översätta ett talat språk i realtid.

Ytterligare ett exempel på att det virtuella rummet kan vara överlägset det fysiska.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 thoughts on “Det urbana rummet och framtidens resa

  • Visst är möjligheten att jobba på distans en faktor men jag tror inte att den skall överskattas. Jag arbetar som systemutvecklare och har således ett jobb som jag till stora delar skulle kunna sköta hemifrån, det går utmärkt att fjärransluta till servrar och utvecklingsmiljöer, videokonferense via skype och andra verktyg och så vidare. Ändå sätter jag mig varje dag på tunnelbanan och åker in till kontoret. Att arbeta hemifrån och att prata via videokonferenser är viktiga verktyg i dagens samhälle, men kommer även fortsättningsvis att vara undantagen från regeln, som är att träffas.

  • Visst, mötet mellan människor i “verkligheten” är fortfarande överlägset den bästa av videokonferenser eller andra nättjänster.

    Men, för det första har nätet fördelen av att jag kan “träffa” många fler människor samtidigt, även om varje möte inte alls blir lika djupt som en träff IRL. När jag sedan faktiskt träffar folk utanför cyberrymden blir det mötet ett bättre möte av att vi umgåtts på nätet innan.

    För det andra spanar jag framåt och ser ingen anledning till att det virtuella mötet mycket väl kan bli överlägset det fysiska även om det är långt tills dess. Se posten om e-romantik och emotionell bandbredd:
    http://skiften.se/2008/11/03/e-romantik-och-emotionell-bandbredd/

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.