Det idédrivna företagandet

När boken Konsten att växa – med värderingarna i behåll lanserades av Bookhouse Publishing i måndags fick jag en flashback till debatten om etiskt företagande som hölls för några år sedan.

Hur kan ett företag växa med värderingarna i behåll? Det var bokens tema, och verkade snarast negativt inriktat från ett antal fallstudier då företag med som utmärkt sig för starkt etiskt företagande som The Body Shop respektive Ben & Jerry’s blivit uppköpta av internationella storföretag som L’Oréal och Unilever. Just Body Shop och Ben & Jerry’s verkade hålla kvar vid grundarnas intentioner för närvarande, men just växandet verkade föra idédrivna företag bort från sina grundläggande idéer till att bli som alla andra.

Nu höjer jag ett varnande finger för “etiskt företagande”, ofta lägger många en syn att det är fult att tjäna pengar i sin verksamhet. Ofta fick jag intrycket att det är vissa specifika värderingar som avses med “etiskt” och så är förstås inte fallet. Det finns många olika skäl till att driva företag.

Nåväl, om man skall se det positivt har faktiskt det etiska företagandet öppnat mångas ögon för att marknadsekonomin är en mekanism som inte nödvändigtvis bestämmer vad som måste vara en affärsverksamhets utkomst och att entreprenörsskapet breddats än det smala företagande som fanns i Sverige tidigare.

Göran Wiklund från Ekobanken påpekade att det finns mycket lite förståelse från affärsbankerna för ett idédrivet företagande eller ett annorlunda företagande (där kooperativ har svårigheter att få finansiering). Wiklund sade att Ekobanken erbjuder “varma pengar” från borgenskretsar på 10-12 personer som kan ställa upp kapital för företag. Att sådana lösningar behövs ställas upp av banken låter kanske förundransvärt, men företagarmiljön är allmänt rätt tom på sådana alternativa finansieringslösningar jämfört med bankernas “kalla pengar”.

Soledad Piñero Misa från sitt Diferencia talade mycket om värderingsstyrt ledarskap och ökad medvetenhet, men mitt intryck är att Soledad begränsade värderingar och medvetenhet till några få definitioner. Miljömedvetenhet skall vara på ett speciellt sätt, annars är det inte medvetet. Det finns bara en väg att följa.

Forskaren Karl Palmås underströk det jag tyckte var viktigast. Tanken av att marknadsekonomin måste vara ett objektivt, opolitiskt sätt för att producera har splittrats. Det finns nya lösningar på kombinationer av statligt, civilt och privat som uppkommit ur att företaget rör sig bort från att vara en massproducerande hierarki mot nya platta organisationer.

I diskussionen efter presentationen kom frågor som pekade på att CSR- intresset var större för några år sedan. “Etablissemanget slog tillbaka”, verkade uppfattningen vara, där framgångsrika företag bröt mot “small is beautiful” och blev vanliga företag. Uppfattningen verkade ligga i att utöva en press på redan existerande företag att ta till sig CSR, och där låg väl problemet. Ett idédrivet företag, oavsett vilka idéer det följer måste ju också vara framgångsrikt och söka vägar att följa både idéer och vinst då de faktiskt är sammankopplade.

Till viss del är det etiska företagandet en del i återupplivandet av marknadsekonomin, och tanken att det finns många olika sorters kapitalism. Där finns ett intressant skifte, men bara om alla alternativ ges frihet att utvecklas.

Teknikens blåa oceaner

Blåa oceaner är ett begrepp som myntades av två professorer på Harward Business School för ett par år sedan. Kortfattat går det ut på att hitta nya marknader istället för att konkurrera på befintliga.

Det är lite så utveckling skapas, det behövs inte bara en teknisk fantastisk innovativ idé, utan också rätt tidpunkt, värden och en marknad som med ett välkomnande tackar och tar emot. För inte ens runt teknik, tas innovationer alltid emot med öppna armar.

Inom politiken diskuteras tekniken allt för sällan, vilket ofta kan göra att de blåa oceanerna hindras växa fram. Ny teknik anses lätt vara farligt, oavsett om det är genteknik, fildelning eller dataspel. Allra farligast är det om de unga killarna omfamnar något.

Ta fildelningen som exempel. I stället för att utnyttja de tekniska landvinningarna, det marknadsintresse som finns, så fortsätter de stora skivbolagen och filmbolagen att konkurrera i sina traditionella former, och låter upphovsrätten och marknadskonservativa värderingar hindra den nya marknaden att ta plats. I stället för att utnyttja så förbjuder man, och utan någon sorts ideologisk diskussion partier emellan, finns inte ens alternativen uppe på agendan. Lagstiftning blir ett politiskt verktyg för att hindra en teknisk utveckling.

Kanske beror det på okunskap, kanske beror det på ointresse. Om harvardprofessorerna har rätt i sin analys, så vet vi i alla fall, att utvecklingen kommer komma, för till slut blir det för trångt på den befintliga marknaden. Tills dess får vi nöja oss med de alternativ som finns i lagens gråzoner.

Outsourcat havandeskap i Globaliseringen 3.0

Vad är globaliseringen?

Jo, globaliseringen är den process som nöter ned geografiska, kulturella och ekonomiska hinder mellan människor.

Faktiskt, svårare än så är det inte.

Dess konsekvenser, däremot, kan ibland vara svåra att acceptera. Som t.ex. att det blivit enklare för par som av olika anledningar inte kan skaffa sig barn att låta någon i ett annat land agera surrogatmamma mot betalning.

Outsourcat havandeskap, alltså.

NY Times skriver:

Yonatan Gher and his partner, who are Israeli, plan eventually to tell their child about being made in India, in the womb of a stranger, with the egg of a Mumbai housewife they picked from an Internet lineup.

När anti-globaliseringsrörelsen var som starkast för ett par år sedan, var det en rörelse mot vad man såg som storföretagens exploatering av fattiga länder. Man kritiserade s.k. sweatshops för att utnyttja arbetskraft. De här rösterna har tystnat i takt med att företagens investeringar i låglöneländer givit allt fler jobb och dragit allt fler människor ut ur extrem fattigdom.

Men det har också skett ett skifte i själva globaliseringen som fenomen. Den skarpsinte skribenten Thomas Friedman kallar det globaliseringen 3.0:

This is Globalization 3.0. In Globalization 1.0, which began around 1492, the world went from size large to size medium. In Globalization 2.0, the era that introduced us to multi

national companies, it went from size medium to size small. And then around 2000 came Globalization 3.0, in which the world went from being small to tiny. There's a difference between being able to make long distance phone calls cheaper on the Internet and walking around Riyadh with a PDA where you can have all of Google in your pocket. It's a difference in degree that's so enormous it becomes a difference in kind.

Antiglobaliseringsrörelsen var kritik mot globaliseringen 2.0 men vi är redan inne i den tredje fasen, där det inte längre bara är storföretag som drar nytta av de minskande barriärerna mot omvärlden utan även enskilda individer.

Exempelvis par som är villiga att göra eller betala vad som helst för att skaffa sig ett barn.

I den platta värld utan barriärer som globaliseringen 3.0 utgör är det bara en tidsfråga innan ett homosexuellt par i Israel – eller Sverige för den delen – finner en lågutbildad kvinna i Indien som kan bära deras barn i utbyte mot $2500.

Det kan låta som att kvinnan utnyttjas, men hon får vård och bättre betalt än något jobb kan erbjuda. Det är samtidigt just denna fråga varje individ måste fundera över och själv finna ett svar på.

Denna fantastiska kraft som utgör globaliseringen möjliggör saker som inte tidigare var möjliga. Världen blir mindre. Det går inte att dra upp en gräns runt Sverige och låtsas som om världen utanför inte finns. Kvinnan i Indien och du är del av samma, globala samhälle. Utan globaliseringen hade hon inte ens funnits på din radar.

Nu kan hon bli mor till dina barn.

Ett skifte har skett.

zp8497586rq

Facebook mellan hype och diss

Facebook börjar mista sin attraktionskraft skriver UNT. Det är ingen överraskning, särskilt då det fanns problem inbyggda i den sociala nätverkssiten.

Det som förvånar är att ännu har den omogna IT-branschens cykler av hype och diss. En anledning till det är att den grundläggande debatten om hur verktyg skall integreras saknas, vilket är synd då det gör lärdomar mer dyrköpta än vad de skulle behöva vara.

Björn Lövenlid kommer nära en god förutsägelse, det kanske inte kommer ett nytt Facebook, en killer app som samlar väldigt stora globala användargrupper. Det flesta andra nätverk är

old'em From Top Poker Pro Jonathan Little!'>Learn The Secrets To Texas Hold'em From Top Poker Pro Jonathan Little!

ipe Collections – New Cookbooks 2012'>Delicious Recipe Collections – New Cookbooks 2012

centrerade på ett geografiskt område, ett intresse eller för en viss företeelse. Det var som sagt Facebook också (för collegeungdomar i USA som ville hålla kontakten) men slog igenom då det saknades ett användarvänligt mellanting av hemsida och adressbok. Särskilt användarvänligheten var avgörande, man behövde inga stora kunskaper för att skaffa sig en vettig plats på nätet.

Det var vad Facebook kunde göra, att den skulle fortsätta att samla alla var inte troligt. Men den fungerar väl som ett enklare nätverk för att samla personer till möten, hålla ordning på kontakter o.d. Hade inte hypen kommit igång att det varit lättare att se detta från början.

Artikeln har rätt i att samhället blir splittrat, men fortfarande talar företag och organisationer om koncept som omnipresence i sina nätstrategier: man skall vara närvarande överallt. Det blir dyrt och ineffektivt, och de som kan förändra sig kommer få bättre genomslag för mindre resurser.

zp8497586rq
zp8497586rq
zp8497586rq

Så jobbar Sverige- oväntat nog

Jag besökte lanseringen av tegelstensboken Så jobbar Sverige på IVA som är en kartbild av dagens svenska näringsliv.

Redaktören Henrik Blomgren menade att boken hjälper oss att komma i takt med vår egen tid, och det har Blomgren rätt i. Av de fyra miljoner som arbetar så jobbar lika många i konsultverksamhet som i byggnadssektorn, lika många inom vården som inom industrin. Blomgren påpekade att forskningen hittills varit exceptionellt nationell i en tid som präglats av globalisering.

Skiftena visades i respektive bransch. Fredrik Bergström tidigare Handelns Utredningsinstitut påpekade hur grossisterna förändrat handeln genom att söka nya kontakter i en alltmer internationaliserad handel. Globala kedjor som MediaMarkt, Zara och Lidl finns numer i Sverige, men få svenska företag följer exemplen från H&M och IKEA. Urbaniseringen har slagit igenom i handeln, 50% av handeln stora tillväxt de senaste åren har skett i 19 kommuner. Mångfald efterfrågas av kunderna, och handeln måste bli bättre på att följa trender.

Dag Thorén talade om vård och omsorg, en bransch med 350 miljoner kronor i omsättning. Fast det ses inte som en bransch i dag… Distributionsledet är eftersatt, och det finns problem med dåliga vårdkedjor. Det finns bra teknik, men tillgängligheten är låg och även produktiviteten. Förändringar sker då termer som öppen och sluten vård blir föråldrade och branschens möjlighet till internationell räckvidd är stor.

Magnus Aniander talade om byggbranschen. Det finns ett lågt omvandlingstryck i strukturer som stannade i 60-talet, ofta med samma personer som beställare och utförare. Projektet ligger i centrum av allt och konkurrensen är liten. Branschen kännetecknas av få mellanstora företag, antingen är det storföretag eller små byggmästare. I dag är alla generalister, då snarast en specialisering borde ske. Här tycker jag mig finna anledningen till att mycket nybyggnation har dålig kvalitet i dag.

Per Storm talade om en oväntat stark bransch, råvaror och basindustrin. Det är Kinas och Indiens tillväxt som drivit på den. Basindustrin står för 2/3- delar av Sveriges tillväxt och 10% av alla anställda. Man innoverade sig igenom krisen på 90-talet, där exempelvis LKAB:s automatiseringsgrad är unik för gruvindustrin.

Det kvarstår frågor. Var finns upplevelseindustrin? Som det påpekades finner man inte heller företag som Google eller miljöteknikbranschen i sammanställningen. Var kommer anställningarna? Men sammantaget blir intrycket av boken bra, och dess data ger näring åt debatten. Det finns ingen sektor som är viktigast och som bör favoriseras (det dyker ju ofta upp). Den svåraste frågan står den nära framtiden för, Sverige kan inte fortsätta att vara inriktat att leva på en europeisk utveckling som inte längre finns. Det krävs omvandling, just ett skifte.

Är framtiden virtuell?

Igår besökte jag ett seminarium om Second Life och virtuella världar hållet av Institutet för Framtidsstudier Är framtiden virtuell?

Intressant att ta upp frågan om de virtuella världarna igen, särskilt efter att hypen gick ur i somras.

Tyvärr så gav seminariet intrycket att inte mycket hänt sedan år 2007. Per Almström gav ett tal om grunderna kring Second Life. Olle Wästberg berättade om Svenska Institutets Sverigehus. Marie Cronström om HSB:s kampanj kring en ö riktad till ungdomar. Tomas Forsman om events i SL för Nätverket SIP. Therese Åhs om sina framträdanden som sångerska och hur hon drev på sin IRL karriär via SL.

Alla inläggen pekade på hur organisationer använt SL som en förlängning av sin verksamhet in real life och pionjärförsökens resultat varit blandade. De påminde om de första fasen då hemsidor lades upp på nätet på 90-talet, där ofta material återanvändes, och inte utformats speciellt för just den nya kanalen. Snarast riktades seminariet in på IRL-organisationers problem i de virtuella världarna- där Svenska Institutet fick ta reda på hur svensk arbetslagstiftning skulle gälla för avatarer.

Varför bröt inte SL igenom? Dels för att Linden Labs, SL:s skapare, valde att utforma världen efter vårt nuvarande 2D-paradigm i dataarkitekturen, där 3D kräver enorma bandbreddsresurser vilket ger flaskhalsar i webbens hierarkiska struktur. Det ger lags, vilket leder till att användare tröttnar på det långsamma. Man stannar inte så länge så att man hittar något att göra- och då blir det inte så många som stannar så länge att något kan hända. Vid ett givet ögonblick finns ungefär 45000 användare påloggade, och globala PR-satsningar som når den digitala motsvarigheten till Motala, ger inte så mycket.

Linden Labs kritiseras också för att just gjort sin värld för mycket som bara en kopia av “den riktiga världen” (som debattören Ana Valdés tog upp redan i februari 2007) och man har böjt sig för att europeiska användare skall betala europeisk moms samt förbjudit bankverksamhet från de som inte har tillstånd för sådant IRL.

De unika kulturerna och det specifika SL-näringslivet är styrkan i Second Life, och innovationer där kan vara helt skilda från det som sker off-line. Den som var närmast på seminariet att se dessa möjligheter var Anders Hektor på Näringsdepartementet, som såg en analogi med Sveriges erkännande av Republiken Kosovo. Även om han inte såg erkännandet av en virtuell stat i den snara framtiden tog han upp idén. Hektor underströk också vikten av institutioner och relationer mellan det virtuella och det reella. Det är viktigt, frågor om juridik, upphovsrätt och jämlikhet för senkommare till de virtuella världarna är stridsfrågor- och där krävs en diskussion om anarki, “choice of law” eller “Acts of God” (att ägaren bestämmer allt, ned på “naturlagsnivå”) för att utveckla de virtuella världarna. Kruxet är att dataspelsbranschen ju inte har kapacitet för sådana debatter.

Ulrika Bennerstedt tog upp forskningen kring livet i virtuella världar med en intressant diskussion om beroende och forskningen skiftat.

En illustration av problematiken visades av de politiska ungdomsförbundens kommentarer. Närvaro i de virtuella världarna var ett ställe att “vara där ungdomarna är” som fritidsgården eller politikchatten. Men de virtuella världarna har också sina egna, specifika politiska frågor, som kan vara viktigare för användarna när de använder sina avatarer än vad som händer i hemkommunen. Precis som andra miljöer. Om man går ut i den virtuella världen och inte tar hänsyn till det är risken stor att man misslyckas att kommunicera. Vad har SSU för åsikter kring copybot eller att veckolönen för vissa konton sänks? Hur bemöter MUF ideologier som är mikroskopiska off-line, men hyfsat väl representerade online?

Framtidens virtuella världar blir nog plattformar, som Croquet, där precis som webbens arktitektur inte var färdig från början. Där blir Second Life ett intressant första experiment, och säkert mycket framgångsrikt för de som har en verksamhet som fungerar för mediet. Men nog bara ett första steg mot en mer spännande framtid.

Kristina Höök efterlyser framtidsvisioner: finner Big Brother

I en intervju i det närmsta den svenska IT-världen har en dagstidning: Computer Sweden, efterlyser professor Kristina Höök politiska visioner för tekniken:

Hon efterlyser tydligare politiska visioner för i vilken riktning teknikutvecklingen ska drivas.

– Politiker har inga tankar om det här. Men de är faktiskt beställare av teknik. Var är då visionen om vilket samhälle vi ska bygga?

Vidare:

– Många politiker tycker att utvecklingen går så fort och de ska inte hejda den. Men det är faktiskt deras uppgift att styra den rätt.

Sedan fortsätter hon med att lyfta fram ett exempel: integritetsfrågan. Här ser vi ett ypperligt exempel på hur svåra dessa frågor är. Höök säger:

Skillnaden mellan om jag gör något dumt mot dig nu är att personen bredvid ser när jag gör det. På internet är det ingen som ser och då kan jag heller inte hållas ansvarig, som det ser ut i dag. Men om det krävs kan vi bygga in system där vi exempelvis lägger in hemlig information i foton från mobiler som gör att det går att se vilken mobil som tagit det nakenfoto som cirkulerar på nätet.

Alltså, Höök vill möjliggöra för polisen och staten att övervaka dig så att du inte kan övervaka någon annan. Hon vill att staten i hemlighet ska kunna spåra vad du har för dig, långt in i sängkammaren. Är detta rätt väg att gå? Det beror helt på hur man anser statens roll mot individen ska vara. Det är ett vägval med långtgående konsekvenser.

Är detta en fråga enbart för framtiden? Absolut inte. Ett aktuellt exempel är den 29-årige man som friades av Hovrätten i Malmö efter en fällande våldtäktsdom i tingsrätten.

Det visade sig nämligen att mannens mobiltelefon inte befann sig där kvinnans vittnesmål pekade på att den borde ha funnits:

Våldtäkten ska ha skett på Rosengård någon gång efter klockan 21.15. Men mobilspårning visar att 29-åringen just då befann sig vid Bulltofta på väg till sin bostad i en grannkommun. Spårningen visar också att 29-åringens mobil ett par minuter senare kopplade upp sig mot en telemast utanför Malmö kommun.

Förrutom det ganska intressanta faktum att mannens mobiltelefon räknas som i princip en kroppsdel hos mannen själv, visar exemplet hur vi redan lämnar spår efter oss som vi kanske inte alltid tänker på. Om något borde företag (och definitivt myndigheter!) vara bättre på att förklara vad för slags information de sparar om sina användare och om oss medborgare. Öppenhetsprincipen bör råda.

Något helt annat än Hööks hemliga bildövervakning, alltså. Så länge frågan förblir odebatterad kan dock hennes vision bli verklighet.

Jag bävar då inför frågan om vilka andra ställen hon vill stoppa in hemlig information i för att kunna övervaka vad folk har för sig.

10 saker som kan ge dig 1000-årigt liv

Futuristen Jack Uldrich bjuder på ett tankvärt mem om den accelererande utvecklingens framfart: tänk 10x, inte 10%.

I constantly remind them, however, that we are no longer living in an era of linear growth—a 10% improvement might have been sufficient to keep them competitive in the past, but it is no strategy if they desire to be in business in 10 years. To achieve that goal, they must be on the lookout for how 10X improvements will transform their business.

Han utvecklar sedan resonemanget i en bloggpost om radikal livsförlängning. Du kanske hoppas kunna leva 10% längre än dina föräldrar. Tänk om. Uldrich presenterar en lista på 10 saker som kan få sig att leva i 1000 år!

Listan innehåller bl.a. artificiella organ, kraftfullare datorer (vilka ger markant bättre redskap för forskning särskilt inom den moderna genetiken där mönsterigenkänning och simuleringar är viktiga), nanoteknologi och robotkirurgi (med betydligt bättre precision än vad en mänsklig kirurg kan uppnå).

Vad händer om något blir 10 gånger bättre? 10 gånger billigare? 10 gånger snabbare? Ett skifte sker. Genom att mentalt förbereda sig på skiftet blir chocken då det inträffar mindre.

Dags att börja planera din 1000-årsdag? Nja, kanske inte, men det är hög tid att ställa sig frågan hur samhället och människan förändras av den accelererande utvecklingen. Den här bloggen vill hjälpa dig formulera svaren.

Ett steg mot cyborgen

Artikeln Tatuerar in mobilen i armen i dagens Ny Teknik fick mig att haja till.

Inte för dess innehåll att Jim Mielke har tagit fram ett system för att tatuera bildskärm och knappsats på armen, med en Bluetooth-kommunikation. Idén med huddisplay vi sett tidigare, men att nu bioniken rört sig från koncept och proteser till att bli något som övervägs

Stallman och den öppna framtiden

Richard Stallman, grundare av Free Software Fondation (FSF), var och föreläste vid KTH i början av veckan, en välbesökt och tankeväckande föreläsning om free software, historiskt och i framtiden. Stallman är en stark förespråkare för free software, inte open source eftersom detta i hans mening är ett sätt att undgå de etiska och politiska frågorna förknippade med mjukvaruutveckling och informationssamhället. I diskursen får stora multinationella företag och ingripande stater ta hårda verbala smällar, och Stallman återkommer till den konfrontation som står mellan den fria och den privatägda, patentskyddade programvaran. Men vad är det för framtid Stallman visionerar om, och hur ser den framtid han fruktar ut?

Stallman, tillsammans med författare som Yochai Benkler och Lawrence Lessig reflekterar över en utveckling av informationssamhället i vilket individbaserade produkter blir allt viktigare. Dels har detta tagit sig uttryck i en allt mer personifierad produktkedja, så som den beskrivs i Chris Anderssons The Long Tail, i vilken individen som produktbeställare lyfts fram på en marknad där produktpersonifiering blir allt enklare. I den andra änden av spektrat står det som Lessig kallar Creative Commons, individbaserad utveckling som ett led i produktifieringsfasen. Ett tydligt exempel på creative commons är den sprudlande verksamheten på flertalet forum på Internet, inte minst på Youtube och bland en del applikationsutvecklare inom Facebooksfären. Stallman förespråkar creative commons som katalysatorn för hela mjukvarumarknaden, så till den grad att han tillochmed nämner att han vill förbjuda stora företag av den typ som idag dominerar mjukvarumarknaden.

Stallman vill att all mjukvara ska vara fri mjukvara, vilket innebär att källkoden finns tillgänglig för envar, som själv kan modifiera den och skicka den vidare. Redan i detta påstående ryms en klyvning mellan två klassiska ideologier, socialismen och liberalismen. I socialistisk anda förmår ju faktiskt informationssamhället att göra samma information tillgänglig för alla (som har en dator), emedan gränsen mot liberalismen dras när man vill förbjuda ett företag från att hemlighålla sin källkod. En liberal hållning, vore att som lagstiftare inte skydda vare sig de stora företagen som vill hemlighålla sin källkod, eller de spridda utvecklare som av intresse eller som näringsidkare livnär sig på att utveckla och modifiera mjukvara. Om ett företag vill hemlighålla sin källkod, och om konsumenterna fortfarande efterfrågar produkten (som vi antar inte genom dolda features bryter mot någon annan explicit lag) så kommer den att överleva på marknaden.

Det är tydligt att den ideologiska miljön ser något annorlunda sett ur informationssamhällets perspektiv, när tillgångar i form av information i teorin är oändligt förnyelsebara genom otaliga kopior. Den socialistiska hållningen synes i många avseeenden mer lockande och lovande under dessa premisser än vad den kanske gör i verkligheten, men vad vi glömmer då är vår rätt att själva välja hur vi presenterar information. Det som utmärker en liberal informationspolicy i denna fråga torde vara att värna en marknad som är ständigt öppen för Schumpeters kreativa förstörelse och dess dynamik. I ett utbrett informationssamhälle där information produceras delas och skickas mellan individer uppstår ständigt nya metoder, strukturer och, icke att förglömma, ny information. Utvecklingen och spridningen av det nya bör skyddas, och just därför bör marknaden och inte lagstiftaren avgöra vilka produkter och strukturer som är önskvärda idag, imorgon och dagen efter det.

Vi ser produktion och efterfrågan bli allt mer decentraliserad och specificerad, kan vi då inte förvänta oss att marknaden på egen hand upprättar standarder, licenser och förhållningssätt i takt med denna marknadsindividualisering? Det finns redan flera oberoende kvalitetsgranskare världen över, och på sätt och vis sällar sig Free Software Foundation till dessa med sin free software-licens, vilket är ett frivilligt avtal med utvecklare och skapare om hur deras mjukvara sprids.

Den stora frågan, oavsett ideologisk bas, är förstås förhållningssättet till intellektuell upphovsrätt och kopieringsskydd. Dessa bestämmelser har hittills förtjänat sitt existensberättigande genom att förankra informationssamhället i det analoga samhället och se till att de två är så lika som möjligt. Frågan är om inte informationssamhällets kärna och egentliga värde är just att det inte är en förlängning av det analoga samhället, utan någonting nytt, och hur vi i sådana fall ska ställa oss till detta. Stallman förespråkar en hållning som behandlar informationssamhället som något nytt, men dessvärre något nytt som måste regleras kanske just för att separera det från det analoga samhället. Med större frihet i båda världarna kan vi istället hoppas på konstruktiv växelverkan.